Hempo Hildén är död – plötsligt blev världen mycket tystare och tråkigare
Per Bjurman minns den legendariske trummisen
NEW YORK. Hempo Hildén kändes som en sån som på något vis skulle finnas för alltid.
Men i veckan gick denne älskvärde musikant – en av de främsta trummisarna i den svenska rockhistorien – ur tiden och plötsligt blev världen mycket tystare och tråkigare.
Som jag minns saken var det efter Magnus Ugglas inte helt framgångsrika men i mina tolvåriga ögon helt sensationella Melodifestival-framträdande med ”Johnny The Rocker” jag först upptäckte honom.
Någonstans såg jag en bild på Ugglas band och tänkte ”Wow, vem är det där?”. Alla medlemmar såg dödligt coola ut, men framförallt den blonde, store, lurvige trummisen.
Det visade sig alltså vara Hempo Hildén, redan då etablerad och respekterad inventarie i det svenska musiklivet – tack vare sitt helt naturliga sväng och sin mångsidighet. Den statusen vidimerades sedan om och om igenom genom åren. Han kom att spela med alla från Pugh och Magnus Lindberg till Leather Nun, John Norum, Kent Norberg från Sator, Nanne Grönvall, Ebbot från Soundtrack of Our Lives, Glen Hughes från Deep Purple, Sky High och Monica Törnell (det är Hempo som trummar på hennes klassiska inspelning av Ted Ströms ”Vintersaga”).
Det kan man kalla spännvidd.
Han hade 750 miljoner stories på lager och återgav dem med frustande lust och stor snits
Men som alla vet som någonsin träffade honom var Hempo också ett socialt geni och en sällskapsmänniska som satte guldkant på vilka samkväm som helst. Han hade 750 miljoner stories på lager och återgav dem med frustande lust och stor snits. Det räckte att nämna en person, en plats eller någon obskyr låt på en bortglömd skiva så kom det en lång anekdot, ofta så illuster att öronen sånär ramlade av.
Var man Facebook-vän med den finlandssvenske bjässen – och det var många – kände man honom dessutom som en ivrig debattör om högt och lågt. Jag höll verkligen inte alltid med honom, men han var en sån där konstig figur som hade respekt även för de som inte delade hans åsikter och kunde diskutera utan att bli arg och hemfalla åt personangrepp.
Ett stort hjärta fanns det tillika innanför skjortbröstet. Vi var inte direkt nära vänner, men under pandemins mörkaste dagar här i New York hörde han ständigt av sig med omtanke och stöd.
Nu är han borta och det har verkligen blivit så mycket tystare.
So long, Hempo. Vi glömmer dig aldrig.
ORSAKER TILL EXTAS
• Joakim Berg – Jag fortsätter glömma (Album)
– Han blir aldrig som dom andra, Jocke.
• Kristina Murray & Logan Ledger– That’s just about does it (Singel)
– Ett skilsmässo-epos av rena Gram & Emmylou-kalibern.
• Benny Sings – Dancing in the dark (Singel)
– Fyndig liten cover.