”Det kommer ständigt nytt att bli kittlad av”

1 av 3 | Foto: Brad Barket / TT NYHETSBYRÅN
Bruce Springsteen.

BOSTON. Gud så mycket bra musik det släpps hela tiden.

Black Keys, Lizzo, Springsteen, George Strait, Family of The Year, BAILEN, Mavis Staple och Better Oblivion Community Center är bara några namn som skänker lyster åt en pågående turné över den nordamerikanska kontinenten.

Det sades mig alltid förr att jag efter 40 skulle komma att tröttna på musik och uppleva att jag redan hört allting tidigare.

Struntprat, såklart.

Naturligtvis drabbar ingenting lika hårt som de första, omvälvande  knockarna – de upplevelserna kan man bara ha som ung – men det kommer ständigt nya låtar och album 50-åringen blir genuint kittlad av.

Som nu, när jag ligger på sedvanlig rull över kontinenten för att titta på Stanley Cup-hockey och förgyller varje ledig stund med sväng och melankoli daterat 2019 

”Nye” Springsteen och den vemodiga countrypolitan-flärden i femplus-numret ”Hello Sunshine” avhandlade vi redan i förra spalten, men sedan dess har han ju gett ut ”There Goes My Miracle” också. Inte lika överväldigande, tycker jag, men Roy Orbison singing for the lonely, eh? Det är en lysande pastisch i den skolan – med Bruce på sällsamt crooner-humör.

Country-ikonen George Strait – ännu större än Springsteen i stora delar av det här landet – tar verkligen aldrig ut ny riktning på det sättet. Han bara skriver gedigna kanonsånger. Nya albumet är fullsprängt av just såna och särskilt ”Everly Little Honky Tonk Bar”, med sina tungvrickande verser, går inte att sluta lyssna på. Ett mästerverk.

Black Keys tycks av nummer som ”Go” och ”Lo/Hi” att döma inte förlorat något av sin aviga energi och udd under de fem år som gett sedan senaste livstecknen, personliga favoriterna Family of The Year fortsätter glänsa som en kalifornisk skymning i ”Already Gone” och Lizzo fyller debutalbumet ”Cuz I Love” med så kreativ, lekfull, r’n’b att jag vill ringa Markus Larsson och fråga varför hon inte redan har mest cred av alla,  

BALIEN, ett slags samtida indie-svar på Fleetwood Mac, Conor Obersts sidoprojekt Better Oblivion Community Center, schweiziska (!) rockabilly-akten The Hillbilly Moon Explosion, legendariska souldivan Mavis Staples, Mark Ronson med Lykke Li, Lundell, Rickie Lee Jones, Shovels & Rope, Lady Antebellum, The Magic Numbers och Little Steven är andra som bekräftar den sanning som verkligen gäller:
Det görs lysande musik hela tiden.

avPer Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM