Mullvaden är djävulens bästa trick

Markus Larsson: David Hellenius är tomhetens apostel

Maneten vann över den svenska förbundskaptenen i herrboll.

Jag vet inte hur man ska förhålla sig till det.

Det här är en återkoppling till en krönika som jag skrev innan julen 2020.

På den tiden var ”Masked singer” bara ett rykte i Sverige. Programmets resa hade varit nästan biblisk:

Född i Sydkorea, döpt i USA och på den tredje dagen även uppstånden i Norge, typ.

Tre år senare har ”Masked singer” blivit en svärm gräshoppor som ödelägger tablån

Och om Norge hade fallit för hur kändisar klädde ut sig till, exempelvis, troll och älgar som sjunger Right Said Freds ”I’m too sexy” var den sista smörjelsen också nära för Moder Svea.

Svenskar och norrmän är ju så lika varandra att vi måste skapa banala konflikter i bland annat Eurovision Song Contest. Hur ska en stackars fransman annars orka bry sig om vem som är vem?

Tre år senare har ”Masked singer” blivit en svärm gräshoppor som ödelägger tablån. Tack vare 1,7 miljoner tittare ägde premiären av den tredje säsongen tittartoppen förra fredagen. Inte ens ”Bäst i test” rår längre på Skrothögen och Karamellen.

Efter andra avsnittet i år går det att förstå varför.

Mullvaden och David Hellenius.

Skickliga programledaren David Hellenius saknar motsvarighet i svensk show business. Tomhetens apostel, vilket ska betraktas som beröm här, kan stå på en stege och räkna älghorn och få det att kännas som varm och välgjord tv.

Juryn är en Aladdin-ask som aldrig behöver ta över showen eller vara elaka för att plocka poänger. Ledtrådarna är, i vissa fall, ruskigt knepiga och svåra att googla. Deltagarnas kostymer blir i sin tur en syratripp utan droger.

Maneten.

Barnen kan bli höga på Manetens fräsiga outfit, de vuxna kan tjafsa om vilka som till exempel gömmer sig bakom duon T Rex och Forskaren i stället för att oroa sig över boräntor.

Eller är det en fint? Kan det vara en och samma person? Spännande.

”Masked singer” bevisar att nöje på gammel-tv helst ska innehålla ett tävlingsmoment. Det primära syftet är att fylla samma funktion för trötta familjer som de slitna sällskapsspelen Monopol, Cluedo och Wordfeud.

Herr Andersson var dock gladare när Hellenius luktade honom på snabeln, förlåt nosen, än när Bojan Djordjic ställde frågorna

Var det en chock att just Janne Andersson dolde sig bakom den steampunkiga Mullvaden? Njae. Sedan Göran Persson dansade med kossan Doris i ”Sen kväll med Luuk” är det väl en oskriven svensk lag att våra tyngsta offentliga personer någon gång måste larva sig på TV 4 för att fylla på sin folkliga spargris. Bli inte förvånade om Ulf Kristersson snart tävlar i ”Masked singer” som, säg, fotpall.

Vissa kanske tycker kanske att Janne gjorde bort sig. Tja, ibland är gränsen mellan att bjuda på sig själv och vara en lycklig idiot så liten att den knappt finns. Herr Andersson var dock gladare när Hellenius luktade honom på slangen, förlåt nosen, än när Bojan Djordjic ställde frågorna.

Poängen är att ”Masked singer” visar att det går att göra ett vänligt och bra barnprogram om absolut ingenting.

Djävulens bästa trick var till slut att skapa ett program som det inte går att tycka illa om.

ANNONS