Lars Norén rörde om och skapade rubriker

”Jag har inga Norén-jular – jag älskar julen”

Publicerad:

NÖJE

Lars Noréns tänjande på gränser har vållat rubriker.

Mest omdebatterat är teaterprojektet ”7:3” med tungt kriminella.

På senare år var det Noréns dagböcker som rörde om ordentligt i kultur-Sverige.

”JAG ÄR HELT OSKYLDIG” Det kallas ju populärt Norén-jul när det glimmande julmyspyset övergår i ångestladdade familjeuppgörelser – som i Lars Noréns pjäser. Men dramatikern själv vill inte kännas vid begreppet.
Foto: MATS STRAND
”JAG ÄR HELT OSKYLDIG” Det kallas ju populärt Norén-jul när det glimmande julmyspyset övergår i ångestladdade familjeuppgörelser – som i Lars Noréns pjäser. Men dramatikern själv vill inte kännas vid begreppet.

Det hyllade geniet Lars Norén har gett upphov till begreppet ”Norén-jul”, själva definitionen av en fruktansvärd skräckjul med bråk, skrik och ångest.

Själv kunde han inte förstå det.

– Jag har ingen som helst relation till begreppet Norén-jul. Jag är helt oskyldig till det, sa han i en Aftonbladet-intervju 2006.

– Jag har inga Norén-jular. Jag älskar julen.

Ändå skapades bilden av Lars Norén som en dysterkvist, med sinne för svart humor, efter hans pjäser och böcker.

Hård kritik efter Malexandermorden

I sitt arbete ville han flytta fram gränserna och hitta nya uttryckssätt. Ett exempel är pjäsen ”7:3”. På Tidaholmsanstalten hade de startat en teatercirkel 1998 och frågade Norén om han hade någon text de kunde använda. Han träffade fångarna inne på anstalten, gjorde djupintervjuer och skrev ”7:3” där internerna spelade sig själva.

Det rörde sig om grova brottslingar. Två av dem var dessutom uttalade nazister.

Norén talade om att kunna ”visa människorna” bakom brottsbeskrivningen och att för egen del ”behärska min egen rädsla”.

Foto: STEFAN NILSSON
Riksteatern hade krismöte med Lars Norén efter Malexandermorden 1998.

Internerna genomförde en rad bankrån under permissioner de fått för att arbeta med pjäsen. Det ledde till Malexandermorden, två poliser mördades i Malexander under jakten som följde efter rånet i Kisa.

Norén, Riksteatern och Kriminalvården fick mycket kritik. Några menade att teaterarbetarna varit alldeles för naiva och låtit sig utnyttjas av fångarna. Andra la skulden på Kriminalvården som hade ansvaret för internerna.

Dagboksprojekt

Händelserna ledde till att Norén började sitt dagboksprojekt. Den delen i serien gavs ut 2008. Det var både bildligt och bokstavligt en svart tegelsten.

”Den har drag av ovanligt pretentiös blogg i bokform; bekännelser, massor av trivia ur upphovsmannens vardag, skvaller, åsikter, designers, dissningar av namngivna, välkända kollegor och fiender, elaka påhopp”, skrev Aftonbladets recensent.

Lars Norén hängde ut flera offentliga kulturpersonligheter och skrev exakt vad han tänkte om dem. Många ansåg att han gick över gränsen, tog illa vid sig och det skrevs spaltmeter på landets kultursidor.

Samma sak upprepades när de tre följande dagböckerna kom.

Den senaste, och troligen sista, publicerades så sent som i höstas. En dagboksanteckning i den, från 30 september 2018, där han beskriver sitt arbete med dagboken lyder:

”Jag läser mitt liv, det är som att läsa en väldigt bra bok av en person som man avskyr.”

Publicerad:

LÄS VIDARE