”En arenashow på en annan nivå”

Håkan Steen recenserar Håkan Hellström på Stadion

1 av 7
NÖJE

Rullande åska. Bokstavligen.

En tokladdad Håkan Hellström tvingas bryta sin andra Stadion-show halvvägs på grund av ösregn och blixtfara.

Men tro inte att det på något vis dämpar stämningen.

Tvärtom, faktiskt.


Håkan Hellström
Plats: Stadion, Stockholm.
Publik: 32 459 (utsålt).
Längd: Drygt tre timmar (inklusive tolv minuters åskpaus).
Bäst: ”13” och ”Kom igen Lena”.
Sämst: Fler oväntade låtval hade varit kul.

”Rolling thunder revue” var en turné som Bob Dylan gjorde 1975–76 i USA och Kanada. Dylan ville utvidga idén om vad en rockshow kunde vara och plockade med sig gäster som folksångerskan Joan Baez och beatpoeten Allen Ginsberg.

När Håkan Hellström valde att sno sitt turnénamn från idolen Dylan föddes förväntningar på att ”Rullande åska” skulle bli ännu en av de där små skruvarna som Håkan Hellström har varit så bra på att hitta och vrida till lite för att få sin karriär att fortsätta kännas intressant.

Och de ”Rolling thunder”-grepp han de facto sjösätter är rakt igenom lysande. Erik Lundin, svensk musiks på alla sätt skarpaste lyriker just nu, får värma upp och det känns som ett möte mellan soul brothers, trots vitt skilda musikaliska uttryck. Silvana Imam är lika mycket en soul sister, tillika ett rent knäckande energiknippe. Och att First Aid Kit skulle vara lika briljanta sidekicks till Håkan som i allt annat de gör var nog egentligen inte så förvånande.

”En fråga om energi”

Men efter konserten i fredags fanns ändå ett sting av att han kunde ha tagit det ännu längre. För även om Håkan säger att turnén är en fortsättning på fjolårets Ullevi-dubbel och höstsvängen och ett försök att ge alla som vill chansen att se honom har han även en stor publik som följer varje steg han tar. Och i fredags kändes det som att den delen av fanskaran bjöds på väl många repriser.

Men det var troligen mest en fråga om energi. För stämningen är väldigt annorlunda i kväll. De här biljetterna släpptes först så vi snackar mer angelägna fans, utsålt, lördagkväll och en helt annan nerv och förväntan i luften. Det märks faktiskt redan på tunnelbanan.

Och Håkan och bandet verkar själva ha känt att det fanns mer att pressa ut ur det här, för det är lite lösare och ledigare och en helt annan tyngd och kraft under öppningsnumren ”Dom där jag kommer från” och ”Tro och tvivel” här.
Håkan dansar, hoppar, kastar sig och går ner på knä i den till en början behagligt ljumma aftonen. Väljer lite mer spännande låtar, som ”Det tog så lång tid att bli ung” och jag tycker mig nog se lite mer glöd i blicken.

Publiken svarar direkt. Knappt halvvägs kommer först ett hårt regn, för att fortsätta prata med Dylan, och därefter några rejäla åskknallar som är så nära att säkerhetsfolket beslutar att avbryta konserten i tolv minuter.

”Halkar omkring i dyngsur t-shirt”

Men som så ofta när moder natur jävlas med en konsertupplevelse lyckas artist och fans vända det till en styrka. När Håkan och bandet kommer tillbaka är jublet bara ännu starkare, och viljan att göra det här till ännu en oförglömlig show än starkare.

Regnet fortsätter falla under resten av showen men innerplan dansar vidare i sina ponchos och Håkan halkar omkring i sin dyngsura t-shirt ute på scenavsatsen.

Han radar upp sina gäster, som precis som han själv är ännu mer laddade i kväll, och får på upploppet ännu en energikick när Veronica Maggio studsar in. Och plötsligt tänker vi inte alls lika mycket på att somlig dramaturgi och vissa visuella tricks faktiskt har nästan ett decennium på nacken.

För det här är ju fortfarande arenashow på en nivå som ingen annan inhemsk artist kommer i närheten av.

När ”Rullande åska” har fått rulla ända till Ullevi kan det verkligen hända grejer.

ARTIKELN HANDLAR OM