Man måste elske dette film-landet

Läs Jan-Olov Anderssons krönika

Dags för Norska Filmdagar i Stockholm.

Och vi må skämta om hurtiga norrmän, men de lyckas göra engagerande historier om de mest deprimerande ämnen.

Det är fjärde året när norsk films ”greatest hits” presenteras för biopubliken i Stockholm (på Sture).

Tre saker förenar de filmer jag har sett i förväg:

Mycket elände och ångest. Det handlar om tonåringar och/eller vuxna vars liv präglats av trasiga uppväxter. Alla tre filmerna dominerade Amanda-galan, norsk films motsvarighet till Guldbagge-galan. Och alla tre har – trots sina föga upplyftande teman – gått rätt bra kommersiellt sett i hemlandet.

”Engelen” – riktig biopremiär i dag – lär väl få mest uppmärksamhet i Sverige, då helsvenska Gunilla Röör (Amanda-vinnare för biroll!) och halvsvenska Maria Bonnevie spelar mor och dotter i en familj där spritmissbruk bara är början på deras elände. Starkt, omskakande, välspelat, men med brister i intrigen.

De två andra filmerna är som stenhårda knytnävsslag i magen.

Såg ”Vegas” i en fullsatt salong med svenska skolelever i samma ålder som filmens huvudpersoner, tre tonåringar från Bergen som träffas på ett hem för barn där familjesituationen har spårat ur totalt.

Det var knäpptyst mest hela tiden. Applåder efteråt. En film som är totalt oförutsägbar, ganska kolsvart och har många oerhört hjärteknipande scener. Har riktig Sverige-premiär 29 oktober.

”Upperdog” är den mest komplexa historien. Blandar klasskamp, kriget i Afghanistan, utanförskaps- och svekkänslorna kring att vara adopterad och svårigheten att hitta kärleken om man är 25-någonting i Oslo. En film som engagerar från första till sista sekunden. Sverige-premiär 26 november.

Man måste ju bara elske dette landet där filmskapare kan förena allvar och kommersiellt filmberättande på ett sådant sätt.

Hela programmet finns på www.norskafilmdagar.se.

avJan-Olov Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM