Claes Månsson sprider skräck från scen

Kvinnan i svart ruggigt framgångsrik rysare

Foto: Katie Nasser-Karlsson
Linda Hedberg, Claes Månsson och Rikard Ulvshammar.
NÖJE

Nu till någonting helt annat.

Claes Månsson är van att få publiken att kikna av skratt. Nu ska han få oss att skrika av skräck. ”Kvinnan i svart” är en engelsk rysare.

– Jag var skeptisk först, men blev helt tagen när jag såg den i London, säger Claes Månsson. Där satt tonåringar som gallskrek. Det är jätteroligt att det funkar som teater.

”The woman in black” bygger på en bok av Susan Hill och började som lågbudgetpjäs i Scarborough. Den gick skrämmande bra och flyttade till Londons West end där den fortfarande går efter 30 år. Historien blev också biofilm med Daniel Radcliffe.

Claes Månsson och Rikard Ulvshammar gör de två rollerna när berättelsen når Scalateatern i Stockholm den 31 januari. Linda Hedberg regisserar.

– Det lockar mig att det är en annan genre och en sort som aldrig spelas i Sverige. Annars har jag gjort de flesta sorter, säger Claes Månsson.

1 av 2 | Foto: Urban Andersson / URB

”Stort att få sånt gensvar”

På många olika scener. Du är en av få som spelat både på Dramaten och Vallarnas utomhusscen i Falkenberg.

– Likheterna är större än skillnaderna. De i Falkenberg är väldigt ambitiösa och arbetet går till på samma sätt som på Dramaten.

Vad har du fått mest reaktioner på genom åren?

– Det är mitt ”Sommar” tidigare i år. Jag har fått jättemycket brev och hälsningar från okända människor. Det är stort att få sånt gensvar på programmet. Även på Lorry, som blev en start på min karriär.

Nu har gänget gjort en ny långfilm. ”Lyrro - ut & invandrarna” får premär 19 oktober, med Peter Dalle, Suzanne Reuter, Johan Ulveson samt Henrik Dorsin, Sanna Sundqvist, Nour El Refai och Björn Gustafsson.

– Det var jätteroligt, och de fyra nya är också trevliga och snälla människor. Det uppskattar man mer och mer. Snälla människor, säger Claes Månsson. I Falkenberg är det också otroligt god stämning.

”En och annan har för mycket ego”

Var är folk mindre snälla? På Dramaten?

– Ja, så är det. En och annan har för mycket ego. På privatteatrar är målet alltid att det ska bli en bra föreställning. Så är det inte alltid på Dramaten utan vem som ska synas mest, vilket är en jävla konstig inställning.

Nu väntar skräck och allvar.

– Det är roligt när man får använda hela sig i olika roller. Och sedan ska jag spela ett riktigt as. Det ska bli mycket roligt.

Här är tidernas sämsta skräckfilmer 00:33
ARTIKELN HANDLAR OM

Teater