Trafiken gör mig till en vettvilling

NÖJE

Per Bjurman skriver varje söndag

NEW YORK. Måste ut och köra bil igen.

En dröm i hela USA.

Men inte på Manhattan.

I trafiken visar new yorkarna sitt sanna ansikte – och det är monstruöst ...

Har ett ärende i Philly och dit är det enklast att köra.

Så jag hämtar ut en kärra på Hertz på 40:e mellan andra och tredje och tar riktning mot Holland Tunnel, belägen längre söderut på motsatt Manhattan-sida från mina kvarter.

Sådär en tre minuter senare har fina, snälla Biffen förvandlats till en rytande vettvilling som hatar sin hemstad och alla dess innevånare.

Det brukar ta sin tid att klättra över min stresströskel, den har efter snart 25 års (usch ...) dansande på hårt spända deadlines vuxit sig tämligen hög, men Manhattan-trafiken äter sig omedelbart rakt in i centrala nervsystemet.

Här, i trängseln på gator och avenyer, demaskeras new yorkarna och visar att de egentligen är Tony Soprano allihop.

Det vill säga elaka egoister utan tålamod, utan etikett och utan mycket till förstånd.

Jag tvekar ett ögonblick när det slår om till grönt nere vid stora genomfartsleden 34:e – och precis alla medtrafikanter slänger sig på tutorna.

Det låter som att de sett bin Ladin och försöker påkalla polisens uppmärksamhet, men det är bara jag som orsakat en fördröjning på en halv sekund.

Några kvarter längre ner försöker jag byta fil och blir sånär krossad av en Fresh Direct-truck. Jag har blinkat och med en hastig blick över axeln konstaterat att jag har gott om tid, men Fresh Direct-föraren tror att andra avenyn är Monza-banan och kommer brakande som ett X2000.

Naturligtvis är det jag som tvingas väja – och naturligtvis är det jag som får fuck-fingret.

Vid nästa rödljus, vid 23:e, har jag grönt men det är trångt på andra sidan korsningen, så jag avvaktar. Det kallas, om jag minns rätt från körskolan, att planera sin körning.

Tror ni New York hört talas om såna fjolligheter? Föraren bakom börjar tuta som en brunstig babian i djungeln. Sen tränger han sig bryskt ut i filen intill och kör om.

Att han blir stående mitt i korsningen och blockerar för korsande trafik skiter han givetvis högaktningsfullt i.

Så där fortsätter det och innan jag hunnit ut i friheten på Jersey Turnpike har jag i princip slagit knytnävarna genom instrumentbrädan av ren frustration.

Nästa gång får Höken köra.

Då är det nämligen dom andra som får sitta och vara chockade över att nån kan vara så brutal ...

ARTIKELN HANDLAR OM