Sång- och dansnumren lyfter ”Grease” – men Lotta Engberg är med nästan löjligt lite

avJan-Olov Andersson

1 av 4 | Foto: CESARE RIGHETTI
Ur musikalen ”Grease” på Nöjesteatern i Malmö.


Grease

Musikal på Nöjesteatern i Malmö. Regi: Staffan Götestam. Med Anton Hagman, Caroline Johansson Kuhmunen, Lotta Engberg med flera. Spelas till och med 6 januari nästa år.

Det är, å ena sidan, en riktigt tramsig historia. Och, å andra sidan, en rätt så härligt kitschig medryckande musikal.
Den här gången med ett affischnamn, Lotta Engberg, som är med nästan löjligt lite i föreställningen.

”Grease” är ursprungligen en scenmusikal från 1971. Den har spelats i Sverige med jämna mellanrum. Men det är filmen från 1978 med John Travolta och Olivia Newton-John som gått hem hos generation efter generation.
Jag var aldrig så imponerad. Tyckte att kärlekshistorien på en high school i USA 1958 mest var tramsig och schablonfylld. Men kan medge att filmens stjärnor hade fin kemi och att det fanns många starka låtar.
På scenen förstärks både det positiva och det negativa från filmen.
Spelscenerna blir ibland nästan till dålig buskis. Det blir liksom varken roligt eller engagerande med sådana repliker. Men sång- och dansscenerna imponerar desto mer. Då svänger det som satan. Och när det gäller koreografin (Siân Playstead), kostymerna (Marianne Lunderquist) och mask- och perukdesign (Freja Täck), där har det verkligen inte sparats på krutet. Det bidrar starkt till att den här föreställningen fungerar rätt bra.
Jag tror det är rätt att inte ha så kända namn i huvudrollerna. Anton Hagman och Caroline Johansson Kuhmunen har liksom inget kändisskap som står i vägen, man ser verkligen rollfigurerna Danny och Sandy framför sig på scenen. Båda är bra.
Sienna Sebek är ett fynd som tuffa tjejgänget T-Birds bitchiga ledare Rizzo (Stockard Channing i filmen). Hon förändras längs vägen, får visa både sin starka och svaga sida och Sebek gestaltar det väldigt övertygande.
Lotta Engberg är ensemblens enda kända namn, som skolans rektor. Hon sjunger, förstås, bra i sitt enda riktigt stora nummer. Synd att rollen är så liten. I ”Lillelördag”, programmet med henne och Per Andersson som TV 4 slarvade bort för några år sedan, visade hon ju prov på att hon är bra på komiskt skådespeleri.
Strunt samma. Skälet att se ”Grease”, är att man blir på gott humör av de medryckande sång- och dansnumren.

ARTIKELN HANDLAR OM