Gillis i ”Sveriges mästerkock” levde som hemlös

Bodde i cykelförråd och hade dubbla jobb

1 av 2
NÖJE

I dag bor ”Sveriges mästerkock”-deltagaren Gillis Thalbäck i ett hus med sin fru och två barn.

Tidigare var han bostadslös och spenderade nätterna i ett cykelförråd.

– Det var väldigt spartanskt. Det fanns ingenting, säger han till Nöjesbladet.

Gillis Thalbäck, 41, är en av deltagarna i tv-programmet ”Sveriges mästerkock”. I dag bor han i en villa på Vendelsö i Stockholm tillsammans med sin fru Malin och parets två barn.

Från början kommer han från Örebro. Men möjligheterna i Stockholm lockade och år 1998 flyttade han till huvudstaden för att jobba. Efter att ha blivit vräkt från sitt hem på grund av att en av rumskompisarna inte betalt hyran var han utan bostad. Lösningen blev att flytta in i ett cykelförråd som företaget han arbetade på hade tillgång till, vilket Hänt var först med att rapportera om.

– Jag magasinerade mina möbler där inne och även mig själv. Det fanns två små fönster med galler, en ståldörr och en gallergrind utanför. Det var väldigt spartanskt. Det fanns ingenting, säger han till Nöjesbladet.

Saknade dusch och toalett

Cykelförrådet saknade dusch och toalett. Mat fick Gillis köpa färdig. Samtidigt hade han dubbla jobb.

– Jag lyfte vitvaror på dagarna och möbler på kvällarna. Jag somnade innan jag hade hunnit lägga huvudet på kudden. Hygienen var ju inte den bästa. Det var bara att stålsätta sig och kriga på.

Drömmen om ett liv i Stockholm fick honom att jobba vidare.

– Jag hade sagt till mig själv att jag skulle ge Stockholm ett år. Trivs jag inte efter det får jag väl flytta hem, tänkte jag. Men oavsett vad som hände tänkte jag inte lämna på ett år.

”Har varit på botten”

Ett stort stöd fanns i Malin, som han börjat träffa i samma veva som han blivit vräkt. Hon bodde i Katrineholm dit han åkte varje helg.

– Där kunde jag leva normalt. När jag kom ner dit tog jag en riktigt lång dusch. Det var välbehövligt. Hon tyckte såklart att min boendesituation var speciell. Men det hindrade henne inte. Hon fanns där och gjorde allt mycket lättare.

Gillis tvingades leva i cykelförrådet i sju månader. Nu i efterhand ser han det som en erfarenhet som gjort att han uppskattar det han har.

– Man får en helt annan syn på saker och ting. Det är en erfarenhet. Man har varit på botten utan bostad. Det var tufft men jag förstod att det inte var för evigt. Jag visste att det skulle gå bra. Jobbar man så hårt som jag gjorde så löser det sig förr eller senare. Och det gjorde det verkligen, säger han.

ARTIKELN HANDLAR OM