Mejla

Magnus Sundholm

Hollywoods nätter är fyllda av trasiga själar

Foto: Mr Bullitt/Wikimedia commons

HOLLYWOOD. Kvinnan med det stora håret är barfota, bär shorts och ett löst sittande linne.

Det är sent på kvällen och med ett galet skratt hoppskuttar hon längs mittlinjen på Sunset Boulevard.

På trottoaren möter jag figurer som verkar hämtade ur en zombiefilm.

Jag är inte en sån som brukar befinna mig på platser som den här vid tidpunkter som den här. Men just ikväll har oförutsägbara händelser gjort att jag hamnat i sjukhuskvarteren strax öster om Hollywood där knappt någon vettig människa är ute och går efter mörkrets inbrott.

Ändå gör jag just det.

Bara timmar tidigare har jag varit passagerare i en Uber som av en Audi bredsidats i en korsning på väg till en konsert på Greek Theatre.

Med två brutna revben och en sambo förvirrad av hjärnskakning lämnar vi akuten för att ta oss de 100 meterna till sjukhusets apotek på andra sidan Sunset. Där väntar utlovad smärtlindring i form av amerikanska läkares frikostiga utskrivningar av starka preparat.

Vi har inte mer än passerat övergångsstället förrän vi ser kvinnan ute på gatan. Hon verkar fri, lycklig och totalt ovetande om att hon befinner sig i ren livsfara på den mångfiliga Boulevarden.

Mina rop överröstas av trafiken.

Snart är hon utom synhåll.

Stirrig blick

På trottoaren har någon smällt upp ett tält. Utanför sitter en skäggig, utmärglad man och rör om i en kopp. Han tittar konfunderat på oss när vi passerar men avbryter aldrig den långa monolog han är inbegripen i.

Precis innan infarten till apoteket kommer en kort, kraftig man i rask takt i vår riktning. Han har inget annat på sig än sneakers, brottarlinne och tajta kalsonger. Blicken är stirrig, paranoid. Uppsynen förbannad.

Tillståndet bara bekräftas när vi passerar varandra på trottoaren och han väser, ”Fuck you! I’m gonna fuck you up, man”.

Den brännande smärtan i sidan gör att jag inte för en sekund tvivlar på att han enkelt skulle kunna klara det. Därför känns det skönt när jag ser en vakt komma ut från apoteket och auktoritärt titta åt vårt håll.

Den kortväxte mannen försvinner i mörkret i sina vita kalsonger.

I en ny Uber på väg hem sen, med påsar i knät fulla av piller, tycker vi lite synd om oss själva.

Ändå har vi fått förstklassig hjälp och kommer att läka.

Tänk om också de förvirrade själar som drar runt på gatorna i det här landet kunde få samma behandling.

avMagnus Sundholm

ARTIKELN HANDLAR OM

Hollywood