”Så mycket bättre” – ett stabilt myshelvete

NÖJE

Kort sagt:

Ett stabilt och väloljat myshelvete.

1 av 3

I presentationen beskriver speakern Freda’ som ett av Sveriges mest stilbildande rockband.

Och de fräsiga och definitivt stilbildande frisyrerna var inte allt gruppen hade.

För över 30 år sedan, när Sverige i princip var ett musikaliskt u-land jämfört med i dag, blev Freda’ en liten oas. Det är inget motsatsförhållande, men det var ovanligt med artister som både var folkliga och folkbildande. För någon som växte upp i en liten industriort på 80-talet fungerade bandet som en utkiksplats mot världen.

Det var lätt att bläddra vidare i deras influenser och till exempel upptäcka David Bowie, Talking Heads och Waterboys.

Handlar bara om marknadsföring

Avsnittet kanske inte sa så mycket om personen Uno Svenningsson. Det var länge sedan man fick se nya och överraskande sidor hos deltagarna i ”Så mycket bättre”.

I dag handlar programmet egentligen bara om att skivbolagen och artisterna ska marknadsföra sig själva och kommande turnéer. Och då är det kanske värt att spana efter havsörnar på Gotland?

Den insikten är väl ungefär lika unik som att säga att man använder en puck i hockey, men Spotify-strömmar går först, någon tanke bakom frågorna vid bordet kan därför kvitta.

Melodierna håller än idag

Däremot blev det tydligt hur bra melodierna som Uno Svenningsson har skrivit eller framfört håller. Ta ”I en annan del av världen” till exempel. Refrängen är så stark att man, om behovet fanns, skulle kunna använda den för att hänga upp godståg på tork.

Och det finns en anledning till att den första stora svenska hiphopvågen anammade Uno Svenningsson. Flera rappare tyckte helt korrekt att han hade smärtan och bluesen i rösten.

Vad gäller tolkningarna gjorde Moneybrother den bästa covern och tyngsta framförandet. I några minuter visade han sin talang för att kunna växla mellan andhämtning och explosion, något som gjorde honom till en av de mest hyllade och sevärda liveartisterna i början av 2000-talet.

Uno lurade alla

Men ingen sjöng Uno Svenningsson bättre än Tomas Andersson Wij. Tomas verkar över huvud taget vara den som har inspirerats, lyssnat och uppskattat Uno Svenningsson mest av deltagarna runt det avlånga bordet.

I övrigt fick vi höra att Kikki Danielsson hoppades att Uno har en ”batong”.

Vi fick veta hur man lockar på en lärkfalk. Vi fick se hur Tomas Andersson Wij pratade om lagerblad.

Och vi fick se hur Uno lurade alla genom en uppstoppad örn som han döpt till Emil.

Vad annars?

”Så mycket bättre” försvarar även i år sin position som det sista kvartalets största och mest lugnande nappflaska.