Manuset liknar fylleskämten vi drar för polarna

avAlex Schulman

NÖJE

Alex Schulman om humorinslagen i Melodifestivalen

Lördag, 20.00, jag sitter framför tv:n. Melodifestivalen börjar med att Zelmerlöw och Meltzer går runt med namnlappar som de placerar ut i salongen. Det ska vara ett humorinslag, men jag förstår faktiskt inte riktigt vad som är roligt.

Vad är kul? Det omöjliga i att ­placera ut 12?000 människor i en lokal? Är det vad som är roligt? Att det inte går att genomföra? Det här inslaget tar ­aldrig slut, de bara går och går med sina namnlappar och förklarar och förklarar.

Till slut undrar jag bara en sak: vem har kommit på det här? Vem har skrivit manus?

Christine Meltzer tar över. Hon dyker som en hök ner i manuskorten hela tiden. Jag spänner min kropp när jag ser henne, jag ligger som en pinne i soffan.

Måns Zelmerlöw är dock en riktigt bra programledare. Det glittrar från hans ögon, han är auktoritär och rar på samma gång. Tyvärr har han ett ­manus fullt av meningslösa skämt. Jag tycker så synd om honom. Han läser skämt efter skämt som faller som mantlar omkring honom inför en fullständigt tyst publik. Och jag frågar igen: Vem har kommit på de här skämten?

Varje bidrag föregås av att artisten står i stel ­ensamhet på ett ­podium och berättar ett tidigt scenminne. Grundidén är inte genial, men det hade väl fungerat om en producent hade styrt upp de här ­berättelserna. Men här har ingen styrt upp någonting. De får stå där i all tafatthet och berätta historier som antingen är interna eller bara obegripliga.

Och man undrar: Vem har inte skrivit manus?

Vi trodde väl alla att Dolph Lundgren skulle ­vara programledare i det här programmet. Det är han inte. Han är med i en sketch per program. De här sketcherna är inte bra. Det är roliga timmen fast med budget. Man undrar ju: vem har skrivit manus?

Folk föreslår att Melodifestivalen är ”utspädd”, att låtarna inte håller kvaliteten. Jag håller inte med. ­Låtarna är visserligen usla, men det är ju produktionen som inte håller. Den var ju så mäktig en gång i ­tiden. ”Tingeling” var ju fantastisk. Björn Gustafsson var otrolig.

Men nu?... Det här räcker inte. Det här är dystert. Usla låtar som varvas av uselt mellansnack som framförs av nervösa programledare som håller i en manuskortsbunt fyllda av dåliga skämt. Vem har skrivit dem?

Melodifestivalen är Sveriges, nej Skandinaviens i särklass största tv-program. Om det är ett enda program på året där inget krut ska sparas så är det detta. Varenda detalj i det här programmet borde vara utsökt, förfinat, genomarbetat in i minsta detalj. SVT borde ha anställt en grupp av Sveriges bästa manusförfattare och låtit dem sitta på sina kammare och komma på genialiteter i ett halvår före programmet.

I stället får vi detta fåniga, tramsiga material som påminner om de fylleskämt som ni och jag drar för kompisarna efter en halv flaska vin.

ARTIKELN HANDLAR OM