Han är deckarnas episka mästare

1 av 2 | Foto: Andreas Bardell
Don Winslow.
NÖJE

En bit in i intervjun erkänner den amerikanske kriminalförfattaren Don Winslow, 64, ett brott.

På 70-talet såg han hur en joddlande man slängdes ner från en balkong i en biograf i New York.

– Jag släpade ut killen i en gränd, väckte honom och sa att jag skulle döda honom om han kom tillbaka.

Don Winslow skrattar till.

– Vad skulle jag göra? Snubben slutade aldrig att joddla och biografens utkastare, en jättelik kille från Brooklyn, tolkade min order ”släng ut honom” bokstavligt. Jag hade varit anställd i arton minuter och behövde pengarna. Det funkade. Jag fick behålla jobbet. Det var Times Square på 70-talet. Vilda, vilda västern.

Winslow har mängder av liknande storys från sin uppväxt. Han är född i New York och säger att i hans kvarter kunde männen bli tre saker:

1. Polis. 2. Brandman. 3. Kriminell.

– Men jag föll mellan stolarna och blev lite av en snut och lite av en gangster. Det vill säga en kriminalförfattare. Don Winslows senaste roman ”The force”, som nu släpps på svenska med titeln ”Styrkan”, är ett mörkt och brutalt porträtt av dagens New York som publiken inte kan läsa om i resebyråernas digitala annonser. Winslow har velat skriva om poliser i sin hemstad ända sedan han såg stilbildande filmer som ”The french connection” och ”Serpico”. Men det dröjde över 40 år innan han vågade försöka.

Det negativa? Det är nästan dömt att misslyckas

– Det positiva med att skriva om poliser i New York är uppenbart. Det är en polisroman i New York, för helvete. The Big Apple. Ett klassiskt ämne. Det negativa? Det är nästan dömt att misslyckas. Antingen slår man en homerun eller så missar man bollen.

”Styrkan” är en kallsvettig storm av kategori fem där den korrumperade polisen Denny Malone befinner sig i orkanens centrum. Han leder en specialenhet som, ofta med chefernas goda minne, bekämpar brott utan att ta hänsyn till lagar och regler. Enheten är stadens värsta gangstergäng, fruktade av alla.

Foto: Andreas Bardell

Romanen existerar i en moralisk gråzon. Många har skrivit om poliskorruption och maktmissbruk, men få har med samma ilskna intensitet hamrat in det kontroversiella budskapet att korruption kanske behövs för att stoppa vissa brottslingar.

– De flesta poliser är rena, bara ett fåtal är kriminella. Min poäng är att poliskorruption inte bara kan skyllas på poliserna. Det är ett ekologiskt system, en näringskedja som består av advokater, domare, politiker och fastighetsmiljardärer.

Jag har intervjuat förtvivlade poliser som inte sparkade in den dörren, och de har ångrat sig i resten av sina liv

Don Winslow hämtar andan och pekar på en stängd dörr:

– Säg att du och jag var snutar. Bakom den där dörren kommer någon att fara illa. Vi misstänker inte det, vi vet. Om det var en vän eller anhörig, och om den vännen eller släktingen riskerade att bli misshandlad eller våldtagen eller mördad? Skulle du då vilja att vi, polisen, väntade på en husrannsakan eller skulle du vilja att vi hittade på ett skäl, vilket som helst, och slog in dörren? Jag har intervjuat förtvivlade poliser som inte sparkade in den dörren, och de har ångrat sig i resten av sina liv.

Don Winslow lägger ibland ner flera år på intervjuer och research. På frågan om hur mycket i ”Styrkan” som är baserat på verkliga händelser och hur mycket som är fiktion håller han upp ett pekfinger.

– Jag hittade på en sak. Kommer du ihåg scenen där en hund matas med laxermedel och skiter ner en advokats hem?

Foto: Andreas Bardell

Mm-hm?
– Det är det enda. Jag tyckte att boken vid det laget behövde en komisk paus.
Don Winslow har hittills varit en kritikerhyllad hemlighet, ett namn som andra författare tipsar om och lyfter fram. Jens Lapidus är ett stort fan. James Ellroy har kallat Winslows ”The cartel” för ”det mexikanska knarkrigets ’Krig och fred’. Stephen King tycker att ”Styrkan” är polisromanernas svar på ”Gudfadern”.

I USA har Winslow också uppmärksammats för sina två episka böcker om det mexikanska knarkkriget, ”The power of the dog” och uppföljaren ”The cartel”. Han arbetar just nu på en tredje bok om kartellerna. En anledning till att han återvänder till infernot är Donald Trump och den planerade muren mellan USA och Mexiko.

– Donald Trump säger att muren bland annat ska minska knarksmugglingen. Det är cyniskt skitsnack och han vet om det. Enda som kommer att hända är att drogerna blir lite dyrare. Jag har publicerat ett öppet brev där jag skrev att Trump kräver att fel personer ska betala för muren. Prata med kartellerna i stället. De investerar gärna i något som kan öka deras profit. Det är bortom idiotiskt, alltihop.

Med hjälp av min son letade jag upp den råaste, värsta och elakaste hiphopmusiken

Att prata med Don Winslow är som att intervjua en undersökande reporter. Men böckerna är dramatiserade verk som skrivs om mellan tio och fjorton gånger för att hitta en form som ger läsaren en fysisk och utmattande upplevelse.

Han brukar ställa sig en bit bort från dataskärmen för att se om sidorna ser rätt ut. Innerliga scener behöver mer svart, det vill säga längre meningar och fler bokstäver. Action kräver mer vitt, fler utgångar och luft.

När han skrev de hårdaste partierna i ”Styrkan” lyssnade han också på hiphop.

– Med hjälp av min son letade jag upp den råaste, värsta och elakaste hiphopmusiken jag kunde hitta för att sätta stämningen och komma på de bästa formuleringarna.

I en scen vrålar Denny Malone och hans gäng till en snuthatande hiphoklassiker. Winslow säger att poliser som läst boken har hört av sig och berättat hur mycket de älskar just den scenen och låten.

Den släpptes av gruppen NWA 1988:

”Fuck the police”

ARTIKELN HANDLAR OM

Romaner

Böcker