Mejla

Sylvia Balac

Nominativ determinism löser regeringsfrågan och klimatkrisen

Publicerad:
Det är dags för Löfven, Sjöstedt, Lövin (bilden) och Lööf och Björklund att leva upp till sina naturromantiska namn.
Foto: MARCUS ERICSSON
Det är dags för Löfven, Sjöstedt, Lövin (bilden) och Lööf och Björklund att leva upp till sina naturromantiska namn.

NÖJE

Både regeringsfrågan och klimatpolitiken skulle kunna lösas – med nominativ determinism. Tre löv som tar hjälp av en björk och en sjö.

Nominativ determinism är föreställningen om att folk ofta söker sig till yrken och uppdrag som har med deras namn att göra. Termen användes första gången 1994 i vecko-magasinet New Scientist som noterade att många studier genomförts av forskare med väldigt passande namn. En bok om polarexpeditioner var exempelvis författad av en Daniel Snowman.

Internationellt nämns ofta kortdistanslöparen Usain Bolt (blixt), brittiske bank-vd:n Rich Ricci och artisten Amy Winehouse, känd för sitt missbruk av alkohol och droger.

Exempel på nominativ determinism, eller dess släkting aptonym – ett engelskt uttryck som helt enkelt betyder passande namn – finns överallt. Det behöver inte alltid handla om ett yrke, utan något som personen ifråga gör. Jag skulle vilja slå ett slag för Reality Winner, visselblåsaren som sitter fängslad efter att ha läckt information om Rysslands inblandning i det amerikanska valet. Kanske kände Reality Winner att hennes namn förpliktigade henne att låta sanningen komma ut, eller så att säga vinna.

I Sverige framhålls meteorologen Lisa Frost och ekonomen Annika Winsth som exempel på nominativ determinism.

Det blir svårare att hitta konkreta exempel i politiken. Visserligen finns det 29 personer i Sverige som heter Taleman i efternamn, men ingen av dem har varit aktuell för den centrala positionen i riksdagen. Inte heller har någon av de 1 053 svenskar med efternamnet Svensk tagit sig in i SD:s högta ledning.

Men kanske kan nominativ determinism även omfatta den politiska inriktningen. Att Isa-bella Lövin bryr sig om miljön är inget nytt, och möjligtvis inser även hennes löv-namnar Lööf och Löfven att deras namn förpliktigar, liksom Björklund och Sjöstedt. Voilà – så har vi ett regeringsunderlag, som dessutom satsar på miljöpolitiken.

Men den politiker vars namn bäst exemplifierar nominativ determinism hittar vi utanför riksdagen. För ingen är väl mer lämpad att leda ett feministiskt parti än Gudrun Sky man”.

Publicerad: