PRESENTERAS AV

Wiktorias revansch efter tuffa skolåren

1 av 3 | Foto: magsan / AFTONBLADET / 4560
NÖJE

SKELLEFTEÅ. Hon var utstött och ensam.

Nu tar Wiktoria revansch på de tuffa skolåren.

– Under en period i gymnasiet mådde jag jättedåligt, säger hon.

Wiktoria Johansson slog igenom med en fjärdeplats i finalen av Melodifestivalen förra året.

Sedan dess har 20-åringen gått från att vara tjejen som alltid försökt passa in till att stå helt på egna ben.

Men skolåren hemma i Borås var tuffa. Under gymnasiet pluggade hon på Rytmus i Göteborg och fick kämpa med ett utanförskap.

– Jag kände mig ensam och otillräcklig. Jag har alltid haft vänner, men samtidigt alltid känt mig utanför och utstött. Jag kände aldrig att jag var en del av kompisgänget, säger hon.

– Jag mådde jätte, jättedåligt under en period i gymnasiet. Men ingen visste för jag visste inte hur jag skulle hantera det eller hur jag skulle berätta. Så jag fick ta hand om det själv. Då var det musiken som räddade mig. Jag åkte på en sommarturné där jag var förband till andra artister och det tog mig ur min depression.

”Försökte trycka ner”

Wiktoria kände alltid att kompisarna träffade henne ”bara för att de måste” eller för att hon gjort någonting som ansågs som ”coolt”. Då var det plötsligt okej att vara hennes kompis. Men ofta satt hon hemma ensam.

– Jag hade jätte, jättemycket problem med att jag inte hörde hemma någonstans. Jag hade så många kompisar, men de ville inte träffa mig ändå. De träffades utan mig och det var jättejobbigt. Jag såg att de var på någon fest någonstans, men där satt jag med mamma och pappa och tittade på Mello. Och det kändes inte jättekul liksom.

I stället fokuserade Wiktoria allt på drömmen. Drömmen om musiken och att efter studenten flytta till Stockholm för att satsa.

– Alltid sett ”det är är inte så långt kvar Wiktoria. Du kan klara det”. För mig är det här en klapp på axeln. ”Du lyckades. Ta vara på den chansen nu”. Folk skämtade alltid i skolan och sa ”hör av dig när du blir känd”. De försökte trycka ner min dröm. Men nu är jag här, säger hon.

– Och nu känner jag, inför lördag, att det inte spelar någon roll vad andra tycker. Så länge jag går av scenen och känner mig nöjd själv, så spelar ingenting annat någon roll.

ARTIKELN HANDLAR OM