Tårfyllda orden om Josefin Nilsson: ”En klump i magen”

Hyllningskonsert i Stockholm: ”Hon hade inte varit rädd för något, men blev rädd för allt”

Av: Rasmus Karlsson

Publicerad:

Tårar, skratt och minnen.

Josefin Nilssons syster, Marie Nilsson Lind, höll en hyllningskonsert i samband med boksläppet för ”Josas bok – min berättelse”.

– Jag är knäckt. Det du har gjort är fantastiskt, sa en tagen Björn Kjellman som var en av gästerna.

Ett fullsatt Rival i Stockholm. En farbror torkade tårarna som rann längs kinden. Flera harklade sig och sjöng sorgset med i låtarna från ”Ainbusk”. Benny Andersson, 73, stod och pratade med gästerna innan det var dags. Skratten i publiken smittade av sig och tog till slut över tårarna.

För fyra år sedan dog Josefin Nilsson. Under måndagskvällen höll hennes syster, Marie Nilsson Lind, en hyllningskonsert i samband med släppet av boken ”Josas bok – min berättelse”.

– Jag är väldigt trött. Det är så att första året är en sorg. Men tiden gör att man går vidare, säger hon på scen.

Björn Kjellman och Marie Nilsson Lind.
Foto: JERKER IVARSSON
Björn Kjellman och Marie Nilsson Lind.

”En klump i magen”

På plats fanns också Björn Kjellman, 56, Babben Larsson, 63, Stina Wollter, 55 och Hanna Hellqvist, 39. Den sistnämnda hade Marie begärt skulle komma för att leda ett samtal de två emellan.

– Jag har precis läst ut boken. Jag mår inte bra, sa Björn Kjellman på scen.

Han berättade om första gången han såg Josefin. Det var på tv. Sedan provfilmade han mot henne. Han sörjer henne fortfarande och läste upp ett stycke ur boken.

– Det är en klump i magen i dag Marie, sa han.

Foto: JERKER IVARSSON
Hanna Hellquist och Marie Nilsson Lind.

”Det var omtumlande”

Babben Larsson berättade att hon såg Josefin Nilsson för första gången i de gotländska tidningarna. De arbetade ihop länge och efter ett tag såg hon att Josefin inte mådde bra.

– Hon började komma sent till repetitionerna, var hes och undvikande. Hon var lågmäld, sa hon.

Hanna Hellqvist och Marie Nilsson Lind hade inte träffats tidigare. På scen frågade Hellquist vad dokumentären har inneburit.

– Den har inneburit massor av positivt. Jag fick fart och medvind, kraft i alltihopa. Men att det skulle bli en sådan storm var ingen beredd på, det var omtumlande, lite otäckt. Men också en fantastisk upprättelse, svarade Marie.

”Tycker inte det är jättelätt att leva”

Boken har hon skrivit själv, utan spökskrivare, vilket Marie Nilsson Lind varit tydligt med.

– Jag har försökt skriva boken. Det var viktigt att jag skulle få fram helheten kring Josa. Det dokumentären tar fram är också vilken fara vi är i. Hur fel det kan gå i kärlek. Det påverkade henne enormt mycket. Hon hade inte varit rädd för något, men blev rädd för allt.

Hur kommer du gå vidare?, frågade Hanna Hellquist.

– Jag tycker inte det är jättelätt att leva. Jag går i min terapi, jag har bandet, jag kommer gå vidare med erövrad livslust, svarade Marie.

Foto: JERKER IVARSSON
Marie Nilsson Lind har skrivit ”Josas bok – min berättelse” på egen hand.

”Är en överlevare”

Stina Wollter svalde gråten när hon gick upp på scen och läste upp ett längre stycke ur boken.

– Det är en grej som drabbar kvinnor. Att vara privat bortom det personliga. Jag är en överlevare. När jag fick det här stycket att läsa gjorde jag en tidsresa till när jag satt och skakade bakom en dörr. Jag var ihop med en snubbe i två och ett halvt år som slog mig. Jag är hopsydd lite här och där, sa hon.

Publicerad:

LÄS VIDARE