Ingen vill vara nån i outhärdliga ’Girls’

1 av 3
NÖJE

Det är över nu.

Efter fem år är det i morgon dags att börja ta farväl av världens bästa serie.

Hej då ”Girls”. Du har ofta varit helt outhärdlig.

En efter en lägger de ner. Inom loppet av två år har ”Mad men” och ”Downton Abbey” gått i graven och i morgon är det början på slutet för ”Girls”. Alla tv-serier som jag älskar försvinner.

Det är bra.

Som barn trodde jag inte att jag skulle överleva i en värld där inte ”21 Jump Street”, ”Ponny­expressen” eller ”Alf” gick på tv men det visade sig vara fullt möjligt. Det visade sig till och med vara starkt positivt att just de serierna gick i graven. För man måste våga släppa taget. Även utan facit i hand är jag säker på att ett rymdmonster med grånade polisonger inte hade varit genvägen till lycka.

De fyra huvudpersonerna i Lena Dunhams ”Girls” ska ju aldrig behöva bli äldre än runt 25. Hannah, Shoshanna, Jessa och Marnie ska ju leva sina liv i sina egna parallella universum där de själva alltid är viktigast.

Vad värdelöst det ­hade varit om de plötsligt började visa hänsyn och uppmärksamma andra männi­skors behov. Om de tvingades korrigera sina höga tankar om sig själva efter verkligheten och - värst av allt - om de en dag hittade sig själva. Då hade hela ”Girls” varit förgäves.

En av alla poänger med den banbrytande HBO-serien har ju varit att de ­fyra kompisarna - som för tillfället dock är tre vänner i en ringhörna och Jessa i den andra - är helt hopplösa. Det finns ingenting att avundas dem. Alla kanske har sin favorit som de vill vara i ”Sex and the city” eller ”Skam” men ingen slåss om att få vara någon i ”Girls”. Tvärtom.

En gång förstörde jag en hel kväll ­genom att försöka diskutera vem av oss fyra på middagen som hade ­varit vem i ”Girls”. Det var tänkt som ett lättsamt samtalsämne men slutade med att alla blev sura på ­alla. Vi hördes inte på flera veckor efteråt. Det går inte att likna någon vid Hannah, Shoshannah, Jessa ­eller Marnie utan att samtidigt förolämpa dem.

Det är också det som är det roliga. ”Girls” är ­fyra antihjältar på fri fot i storstaden. De går alla runt med självförtroenden som inte alls stämmer överens med vad de faktiskt presterar och så vidare lojala mot varandra är de inte heller. Särskilt inte för att vara en serie om fyra väninnor.

Det är så befriande. Att fullständigt bryta med föreställningarna om hur en grupp unga kvinnor ska vara. De är inga klassiska förebilder. Hannah dricker för mycket, är alldeles för otränad och gör sällan rätt för sig. Ingen av dem är tyngd av någon duktig-flicka-ångest. ­Efter fem säsonger finns det fortfarande inga krav på att man ska ha lärt sig något av Hannah och hennes vänner.

Lena Dunhams roll­figur är irriterande, självupptagen och bortskämd men hon får vara som hon är. Så länge som Hannah går på Brooklyns gator behöver ­ingen annan ha panik över sitt eget liv.

Det kommer att bli tomt efter ”Girls” men allt bra förtjänar att få ett slut så snart det går.

Tack för de här åren Hannah Horvath. Du har ofta varit helt olidlig. Nu kör vi det här i botten.

ARTIKELN HANDLAR OM

Girls

HBO

Tv-serier