Jag var fast i en surrealistisk, verklig mediemardröm

NÖJE

Polisen var imponerande.

Stockholmarna var magiska.

Media skrämde upp mig, men det lever jag hellre med än dör.

1 av 26 | Foto: URBAN ANDERSSON/AFTONBLADET
SANN. Urban Anderssons bild utan inretuscherad stereotyp av muslimsk kvinna.

All berörande journalistik är till själ och hjärta lokal.

Terrordådet i centrala Stockholm händer varje vecka några hundra mil söderut, men när det händer här är det otäckare.

Jag vet.

Jag var mitt i det.

Helikoptrar i skyn, röklukt i luften, sirener, beväpnade fordon, människor som sprang, rädda, förvirrade, mestadels undrande. Alla pratade med varandra, hjälpte varandra, fin stämning på gatan och i sociala medier. Vi hjälptes åt.

Allt detta samtidigt som jag var totalt modernt uppkopplad. Lyssnade på Ekot i P1:s extrasändning medan telefonen ständigt fick nya flashar och jag läste Twitter. Vilket de flesta andra också gjorde.

En obehaglig och surrealistisk upplevelse, både verklig och medial. Rent konkret satt jag fast på Centralstationen medan DN, SVT, Expressen och Aftonbladet dessutom rapporterade skottlossningar på flera olika platser i stan.

▪▪▪

Strax efter en nyhetsflash såg jag folk springa från Hötorgshållet i panikliknat stressade scener. Förvirring. Samtidigt började internationella medier pipa i fickan, CNN, BBC, Al-Jazira, New York Times, Fox news, Washington post, jo jag är nog ovanligt uppkopplad, det är mitt jobb.

Jag insåg att Centralstationen inte var en lämplig plats och lyckades ta en helt fullpackad buss – den sista skulle det visa sig – förbi Rosenbad, ännu obevakat men regeringen var väl på väg mot Göteborg på kongress, mot Södermalm där jag bor. En tung buss stannade vid Slussen.

Jag och hundratals andra människor promenerade Götgatsbacken uppåt, jag var inte beredd att ”markera mig säker” på Facebook. Vare sig det var ett jihadistiskt eller högerextremt terrordåd enas de ju i hatet mot allt – frihet, jämlikhet, broderskap! – som Södermalm blivit symbol för.

I efterhand har det visat sig att det bara var en enda attack.

Men då var jag skraj för att det fanns en större plan.

I synnerhet medias rapporter hade skrämt upp mig. Alla dessa påstådda skottlossningar.

▪▪▪

Redan dagen efter var det många på sociala medier som riktade kritik mot vad man ansåg sig veta vara svaga publiceringar. Sajten Mediebrusets kritik – läs den verkligen – saknar alls inte poänger, men man lyckas även hävda att Expressens reporter Niklas Svensson ”hittade på” att polis bekräftat skottlossning på Hötorget.

Enligt mig: Mer sannolikt är att Expressens reporter råkade ut för en polis som sa saker den inte borde sagt.

Verkliga fejk-nyheter har vi däremot sett många av. Bland annat en av alla de SD-understödda ”alternativmedierna” som klistrat in en muslimsk kvinna i en av Aftonbladets Urban Andersson bilder.

▪▪▪

Men, riktiga gamla medier var inte 100 procent korrekta.

Jag är lika trött på ”breaking news” och live-rapportering, av saker som mediehusen inte vet egentligen är värda journalistisk, som någonsin Will McAvoy, den stenseriöse programledaren i tv-serien ”The Newsroom”, men där är vi nu, journalistisk är även en underhållningsindustri för stålarna måste in. Även ironiskt nog hos public service, men det är inte så underligt eftersom SR eller SVT får stenhård kritik varje gång de inte slopar ordinarie sändningar för struntsaker.

Public service är mer förvirrade än de flesta i detta nya medielandskap. Särskilt eftersom de inte lyckats avkoda att olika ”folkstormar” är arrangerade av rasistiska organiserade troll. 10 vita rasistiska herrar, tangentbordskrigare, kan enkelt låta som 1 000 bekymrade medborgare.

SVT gick till exempel alldeles över sentimentalitetsgränsen med domedagssändningar långt in på lördagen.

Attacken var en vidrig händelse för offren och de anhöriga, men inte Sveriges undergång vilket det kunde förefalla som. I samma kvarter har politikerna Olof Palme och Anna Lindh mördats och terror har vi haft i Sverige så länge alla kan minnas. Senast i Trollhättan, dessförinnan Peter Mangs, en epigon till ”Lasermannen” John Ausonius på 90-talet.

Men självklart blir det känslostormar.

Alla blir överspända.

Jag också. Mediekritikerna likaså. Vitsen med terror är ju att skapa rädsla.

Det är först dagen efter, i det där gamla stofila som trycks på papper som historien blir så korrekt den kan bli. Och även där vinner pr-kuppen eftersom varje etta skriker panik.

Vad annat vore möjligt? Men skrämseltaktiken vann.

▪▪▪

Aftonbladet kommer – förutsätter jag – göra en ”haveriutredning” om vad som gjordes rätt och vad som gick snett under live-sändningarna i vanlig ordning. Jag förutsätter också att det är likadant i andra mediehus. Självkritiken lär vara svidande som den brukar.

Men än så länge är det svårt att rikta hård kritik.

I alla typer av krigs- och terrorsituationer förekommer desinformation. Det gäller att vara ytterst vaksam så att man inte låter sig luras. Vladimir Putins invasion av Krim var ett paradexempel på skickligt genomförd medial krigsföring och hans ryska trollarmé fortsätter destabilisera världen.

Såhär: Om två eller tre personer som förefaller oberoende av varandra kontaktar en redaktion och påstår sig vara vittnen till skottlossning, då vore det direkt oansvarigt att inte publicera uppgiften i kritiskt läge.

Till skillnad från andra medieexperter vägrar jag tro att Dagens Nyheter, SVT eller Expressen saknade fog för sina publiceringar. Om inte polisen kan anses vara en tillförlitlig källa i liknande sammanhang – då finns inga dugliga källor. Då finns ingen information att ge.

▪▪▪

Det jag personligen hörde – och SR:s Ekot i mina öron förde vidare samtliga uppgifter om skottlossning, förutom påståenden om Mall of Scandinavia – framfördes med den ständiga och tydliga varningen ”obekräftade” eller ”osäkra” uppgifter.

Medierna bidrog till att många av oss i närheten blev onödigt rädda.

Men jag föredrar det framför att medierna duktigt dubbel- och trippelkollar en uppgift medan jag promenerar rakt in i en svärm av kulor.

VECKANS...

1 av 3 | Foto: SHOWTIME/HBO Nordic
”Twin peaks” – klassiker i ny tappning sänds på svenska HBO.

…BABE. Rodney Crowell, denne ständiga leverantör av högsta klass-amerikana fortsätter på nya ”Close ties”. Johnny Cashs svärson står djupt med bootsen i sydstatslera men är ändå luftig som Sheryl Crow, som dyker upp i den vemodiga bergsballaden ”I’m tied to ya” och som själv är tillbaka med den anständiga singeln ”Long way back”.

Foto: HENRIK BRUNNSGÅRD/SR
Befria Tomas Tengby från ”Ring P1”.

…FASCIST. Till ”Ring P1” och Tomas Tengby förra veckan ringde en man. Kavat, frank, vältalig och lysande av självsäkerhet. Man förstod att i hans krets är han kingen. Han visste hur allting ligger till: Kvinnor är för svaga för att bli poliser. Poliser tillåts använda för lite våld, särskilt mot invandrare. Dessutom påstod han att ett asylsökande par slagit ihjäl sitt barn och skyllt på varandra i en slug konspiration att tjäna pengar. Detta visste han. Han visste även vilka som var ansvariga för allt: Journalister och vänsterpolitiker. Och i vänsterpolitiker ingick även moderater. Mannen var alltså en av två ting: 1) Galen. 2) Fascist. Då är frågan: Bör han få uttrycka sina idiotiska åsikter? Javisst! Men inte i public service. Public service-kravet på att sända idioti eftersom många är idioter är inte relevant 2017. Idiotin har i dag redan obegränsat utrymme på internet. Funnes det en verklig marknad för idioti hade kommersiell tv- eller radio gjort ”Ring P1”. Men vilket företag vill synas i ett sådant sammanhang? Public service ska inte behöva hålla idiotin under armarna! Befria public service! Befria Tengby!

…ROMAN. ”Mödrarnas söndag”, Graham Swift. En fin och ekvilibristiskt skriven roman om den dag om året då tjänsteflickor fick ledigt för att hälsa på sina mödrar. Här minns huvudpersonen, Jane, hela sitt liv utifrån den erotiska, tragiska dagen 1924. Borde kunna bli en succé i nivå med den likartade ”Stoner” av John Williams.

…TV-NYHET. Sedär, de 18 nya avsnitten av David Lynch tv-klassiker som välte det tidiga 90-talet, ”Twin peaks”, kommer till HBO Nordic. Start 22 maj med ett tvåtimmarsavsnitt.

…FÖR ÖVRIGT anser jag att ”Let’s dance” bör förstöras.

ARTIKELN HANDLAR OM