Tvingar sig att vara ful & rädd

avKristin McMillen

NÖJE

Nu ska Jonas Gardell blogga om sina brister på Nöjesbladet.se

Han duschar naken offentligt och vågar vara svag.

Nu har Jonas Gardell börjat blogga för Nöjesbladet.

– Det gäller att gå med på att vara ful, säger komikern.

Från föreställningen Trafikplats Glädjen, som Jonas Gardell turnerar med under 2010.

– Jag har haft ett extemt behov att vara i fred de tre senaste månaderna och inte öppnat min laptop på flera månader, säger Jonas Gardell, 46.

Nyss hemkommen från tre semestermånader i skärgården är han tillbaka i rampljuset med besked. Den 8 september med nypremiär av enmansshowen ”Trafikplats Glädjen”. Och som bloggare för Nöjesbladet.

– Jag är alltid sist med allt. Långt efter att Schyffert nästan slutat att blogga så säger jag ”Vad är det här för något? Det kör vi på!”, säger Gardell och skrattar.

Inte för privat

I bloggen ska han blanda humor med allvar, kåserier med sådant som är ”på riktigt”.

– Däremot är jag sällan superprivat, utan behåller mig själv. Det är en balans som jag har lärt mig efter många år, säger Gardell.

Han talar länge om svårigheten med att kunna vara både vanlig och offentlig. Hur han jobbar på att vara mänsklig trots att han är känd.

– Jag skulle förlora så mycket om jag gav efter för idén att jag måste uppträda eller bete mig på ett visst sätt. En gång träffade jag Izabella Scorupco när hon klev ur en buss. Hon blev generad när hon såg mig, som om hon blev påkommen med något förbjudet. Och så tittade hon på mig och sa: ”Ja, man kan ju inte alltid ta taxi när bussen går från port till port”.

”Varken kul eller lätt”

Själv säger Jonas Gardell han att tvingar sig själv att våga vara ful, rädd och göra fel inför folk.

– Jag har inga problem med att duscha naken på ett badhus och vara småfet. I det mänskliga innebär också att visa sina mindre smickrande sidor, säger han.

Men att blotta sina ofullkomligheter kostar på.

– Jag är en människa som inte alla tycker om, och det är varken kul eller enkelt.

Genuint folkkär

Självklart ser han också privilegier med kändisskapet. Ofta kommer folk fram på gatan och berättar öppenhjärtigt om sina liv.

– Jag är folkkär på ett sånt där genuint sätt att folk upplever att de känner mig. De upplever att jag har berättat något för dem och nu vill de berätta något tillbaka. Det tycker jag är fantastiskt, säger han.

ARTIKELN HANDLAR OM