En mekanisk abborre är bättre än ”Idol”-finalen

NÖJE

Det är ”Idol”-final nästa helg.

Ok, tack.

Jag lyssnar hellre på en mekanisk fisk.

Människan, ändå.

En av de mest framgångsrika popstjärnorna på 2000-talet är en uppstoppad abborre.

Det behövs inga siffror för att bevisa det.
Unna dig en kopp och fundera en minut.

Du har hört eller sett Big Mouth Billy Bass uppträda någon gång i ditt liv. På film eller hemma hos en kompis eller, som i mitt fall, på jobbet just efter millennieskiftet.

Eller så känner du någon som känner någon som sett någon köpa fisken i fråga, och så vidare.

Kan du säga samma sak om Martin Almgren? (Han vann ”Idol” 2015.)

Exakt.

Lugn nu. Big Mouth Billy Bass har ingenting att göra med Billy Bass Nelson, den funkiga originalbasisten i funkbandet Funkadelic. Han är en grönskimrande leksak som du kan hänga upp på väggen.

Den amerikanska direktören och entreprenören Joe Pellettieri fick idén när han besökte Bass Pro Shop. Varuhuskedjan är specialiserad på friluftsaccessoarer och fiskeutrustning.

Big Mouth Billy Bass består av latexgummi som har monterats över ett mekaniskt skelett. Han föredrar att, på ett mycket oefterhärmligt sätt, framföra olika popklassiker för alla som trycker på knappen. Och det här är viktigt – när Billy får feeling sträcker han upp huvudet mot lyssnaren och håller takten med stjärtfenan.

Den rockande abborren lanserades i december 1998 och blev snabbt ett marint fenomen. Gummistjärten har dunkat loss över hela världen.

Billy Bass har flera låtar på sin repertoar, men de populäraste stänkarna är föga förvånande tolkningarna av Bobby McFerrins ”Don’t worry, be happy” och Al Greens ”Take me to the river”. Båda två överträffar det mesta i ”Så mycket bättre”.

I en intervju sa Al Green att han tjänat mer pengar på Billy Bass än något annat han gjort under sin långa soulkarriär. Lemmy Kilmister, sångaren och basisten i Motörhead, hade ett exemplar av Billy Bass bredvid badrumsspegeln. Abborrens rykte växte ytterligare när Tony Soprano slog honom i skallen på en annan person i ett avsnitt av ”Sopranos”. Billy syns även i den fantastiska filmen ”Wall-E”.

Som alla globala succéer har Billy Bass fått en massa mindre kända efterföljare som hummern Rocky Lobster och hjorthuvudet Buck the Animated Trophy. Den som vill kan också hitta en julversion av Billy som sjunger ”Jingle bells” i tomteluva. För att inte tala om skelettet Big Mouth Billy Bone och hans furiösa version av ”Bad to the bone”.

Men det är originalet som gäller. När Billy Bass öppnar latexgälarna på vid gavel i McFerrins mästerverk ”Don’t worry, be happy” går det inte att låta bli att släppa allt och knäppa med fingrarna.

Poängen är att abborren kommer att finnas kvar längre än det som syns och hörs i ”Idol” varje år, inklusive juryn.

Big Mouth Billy Bass är ju åtminstone gjord av plast.

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Idol