Han längtade till sitt hus i Italien

avMagnus Sundholm

James Gandolfini om sina planer i sista intervjun med Nöjesbladet: Pappa lämnade mig lite mark

1 av 6 | Foto: IBL BILDBYRÅ BDG / IBLAB
Nöjesbladet träffade James Gandolfini i november förra året. Det blev ett samtal om hans tid i ”Sopranos” och banden till Italien där han hade släkt.

James Gandolfini älskade sitt New Jersey.

Men det var till Italien han längtade.

I en av de sista intervjuerna skådespelaren gav berättade han för Nöjesbladet om starten i branschen, återföreningen med ”Sopranos”-skaparen David Chase och drömmen om att bygga hus på den italienska landsbygden.

– Jag är glad att jag fick ­göra ”Sopranos” när jag var 35. Det var fysiskt mycket mer krävande än vad folk tror. Jag skulle aldrig klara det i dag, sa han när vi träffades under lanseringen av dramat ”Not fade away”.

– Jag är inte urgammal, men jag har fyllt 51.

Han skulle inte bli äldre.

Då, den sista november på Four Seasons Hotel i fjol, var han sig lik. Stor – cirka 1,85 meter, drygt 210 kilo – och till en början svår­pratad. Han var sån, ­Gandolfini.

”Gammal flickvän”

Men när man väl fått igång den blyge skådespelaren kunde han överraska med oväntade historier.

Som den om hans start i branschen:

– Jag har en gammal flickvän att tacka för karriären. Hon jobbade som rolltillsättare på en Broadway­teater.

– När de sökte en skådis till ”Linje lusta” fick jag gå på ett scentest eftersom hon visste att jag hade spelat en av rollerna på en mindre ­teater.

Han fick jobbet.

”Not fade away” återförenade honom med Chase, mannen som gjort honom till stjärna i ”Sopranos”.

– David och jag kommer från samma plats, växte upp i närheten av varandra och har samma humor, sa han om tv-skaparen.

– När han skriver något brukar många tycka att det är mörkt och udda, medan han och jag skrattar.

I filmen spelade Gandolfini en familjefar under ­hippieeran.

– Min pappa var mycket lik min rollfigur. Han var ­inte våldsam, men han hade samma moral och idéer.

Han kallade filmen en hyllning till sin pappa.

– Jag var en plåga som tonåring. I dag skulle jag vilja säga att jag förstår honom nu. Och att jag uppskattar att han aldrig klagade.

När vi träffades hade Gandolfini avslutat inspelningen av ”Zero dark ­thirty”.

Framgången med ”Sopranos” hade inte stillat hans tvivel på den egna förmågan.

– Har du sett den redan? Blev den bra? frågade han nyfiket.

Bara veckor senare nominerades den till Golden Globe och Oscars.

Gandolfini föddes i New Jersey – en stat som amerikaner älskar att driva med.

”Bästa staten”

Skådespelaren skämdes inte.

– Det är den bästa staten i världen. Den har stor medelklass, progressivt tänkande och erbjuder massor av möjligheter tack vare närheten till New York.

Han planerade att återvända till familjens rötter.

– Jag har precis kommit tillbaka från Italien. Jag träffade mina kusiner i Piacenza utanför Milano. Min pappa lämnade lite mark till mig i Borgotaro, och ett hus som rasat. Jag ska bygga upp det igen.

Han log när han tänkte framåt.

– Jag hade inte varit där på tio år. Jag ska åka dit mycket oftare och ser fram emot att kunna ta med min son och min dotter.