”Supergrupperna” håller stereotypernas fana högt

Läs Sylvia Balac krönika

Foto: MAGNUS SANDBERG
Ravaillacz – ett gäng festprissar och filurer.

Moderna vindar blåser över Melodifestivalen.

Men ”supergrupperna” står fast förankrade i sina könsroller.

Nöjesbladets Sylvia Balac.

Melodifestivalen är på många sätt en hypermodern tillställning. Årets programledarduo är proffsig och jämställd, men skulle man få för sig att utse en av dem till ”kuttersmycke” så skulle det bli Danny, medan Gina är ”den roliga”. Något av ett stilbrott sedan Vendela Kirsebom flankerade Anders Lundin 1999 eller jämfört med Marie Serneholts och Rikard Olssons rollfördelning 2011.

Och artisterna sen. En salig blandning av olika åldrar, stilar, bakgrunder och sexuella läggningar som blandar humor med allvar och trams med pretentioner.

Men den som tycker att det är för mycket bananrumpor och könsöverskridande mangafigurer i schlagern kan tryggt luta sig mot de så kallade supergrupperna.

Förra veckan var det Swedish House Wives som förde den stolta traditionen av möhippor och tjejkvällar vidare, och i morgon är det dags för Ravaillacz, en kvartett med en distinkt doft av svensexa och herrmiddag.

Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund och Jenny Silver blev på klassiskt Spice Girls-manér ihoptussade som grupp. På Gay­galan skämtade de om att kalla sig ”Mammagruppen” och i lördags skojade de till det med att baka bullar och bära förkläden under presentationslåten.

Till DN förklarade Wahlgren guldtackorna gruppen hade på scenen så här: ”De är en symbol för att livet inte är slut för alla kvinnor i vår ålder som kanske fått barn, att man kan hitta vardagslyxen, gå på tjejmiddag kanske.”

Tommy Körberg i sin tur ställde krav och drog själv ihop polarna till sin grupp. Och då blev det män i samma ålder. Och inte ett ord om barn eller familj verkade ha dykt upp när de valde namn. I stället lade de till ett z till Ravaillac som kan betydde festprisse, skojare eller filur. Körberg, Malmberg, Ronander och Rabaeus har uppenbarligen inga tankar på att livet skulle vara slut, trots att tre av dem har minst tre barn vardera.

Med genusglasögon på nästippen blir budskapet supergrupperna framför i Sveriges största barnprogram rätt unket: Kvinnor är hemmafruar och mammor – män är festprissar och filurer.

Men som tur är visar Melodifestivalen att man kan vara en vuxen karl i blöja eller en ung man som ser ut som en flicka. Också.

avSylvia Balac

ARTIKELN HANDLAR OM