Ison levde som hemlös: ”Det stärkte oss”

avAndreas Hansson

Kämpade för varje dag med mamma Linda: ”Det gjorde oss starka”

1 av 9 | Foto: TV4
Ison Glasgow.

Som hemlös kunde Ison Glasgow undra varför mamma Linda tagit honom från det kompletta livet i Queens.

Men sedan förstod han.

– Jag hade kunnat vara död i dag, säger han.

Mamma Linda såg hur crackvågen sköljde över Queens, New York.

Då tog hon med sexåriga Ison Glasgow, från vännerna och pojkrummet, till hans pappa Carsons lägenhet i Midsommarkransen i Stockholm. Han spred skräck i hemmet, ofta fick hon fly för att inte bli slagen. Vissa gånger hann hon inte. Ändå talade hon bara gott om honom.

– Hon har tagit emot slag och kämpat, suttit med mig och gömt sig under ett tvättstugebord. Och så säger hon ”han är fantastisk”. Det låter konstigt, men jag får bara mer respekt för henne. Det bevisar vilken stark kvinna hon är, säger Ison Glasgow.

Blev arg

Ibland blev han arg att de inte gav sig av.

– Det fanns inget som tvingade oss kvar i Sverige. När jag blev äldre förstod jag det med drogerna. Jag hade kunnat sitta i fängelse i dag, eller inte levt. Jag fick en tuff uppväxt i Sverige, men det blev min räddning.

När pappan flyttade hem till Barbados igen kastades Linda och sjuåriga Ison ut på gatan. De tvingades sova i trappuppgångar, parkbänkar och hotellhem. Linda dansade utanför Åhléns, Ison slog takten på trumman.

– Jag tyckte det var jättepinsamt, att mamma tvingades dansa framför folk. Speciellt när jämnåriga gav mig pengar som de fått av sina mammor, som ur en maskin. Då kände jag mig svag.

Efter tre år fick de en lägenhet i Mälarhöjden. Livet ordnade upp sig. På basketplanen mötte Ison Felipe Leiva Wenger, som flytt från Pinochets Chile och sett sin ensamstående mamma slita med lågavlönade jobb för att få mat på bordet.

I dag är de succéduon Ison & Fille som i kväll lockar miljonpublik i TV4:s ”Så mycket bättre”.

”Ser det som en styrka”

Ison Glasgow har svårt att se negativt ens på åren som hemlös.

– Jag ser det som styrka, att man gjorde det som krävdes och klagade inte. Vi hade ingenting och var tvungna att kämpa. Om jag förlorar allt vet jag att jag klarar mig, det är inte alla som har den grundkänslan.

I dag kommer folk fram och berättar att deras musik stöttat dem.

– Folk säger att musiken hjälpt dem i svåra stunder, att den hjälpt dem kämpa. Vi vill ge oss själva hopp, våga drömma. Och sedan hoppas att det smittar av sig, säger Fille.

”Vi hade säkert slagits”

Fille har ingen kontakt med sin pappa, Isons dog när han var 13.

– Hade vi träffats nu hade det säkert blivit massa diskussioner och bråk. Vi hade säkert slagits. Jag tror inte att det hade varit bra, det var kanske meningen att han dog, säger Ison.

Han känner inget hat.

– Det går inte, hade det inte varit för honom hade jag inte varit här. Men jag tyckte inte om min pappa när han slog min mamma och när hon slog honom.

Ibland påminns han och Linda om de tuffa tiderna.

– Vi kan garva åt det. Vi kanske säger: ”Minns du det där? Det var lite tokigt. Det stärkte oss".

ARTIKELN HANDLAR OM