Anders & Måns - knäppare än allting annat

1 av 2 | Foto: galna kläder Nu flyttar Anders & Måns in på krogen. Här berättar de tillsammans med Sanna Persson en fabel för krogpubliken - utklädda till sik, rödlök och groda.
NÖJE

MALMÖ

På tv är de bäst.

På krogen är de, på gott och ont, bland det knäppaste man kan uppleva.

SVT:s två säsonger av "Anders och Måns" är-hävdar jag stenhårt-bland den bästa, mest nyskapande och halsbrytande humor som har skådats i svensk tv på åratal. Ständigt överraskande, ibland småelak, men oftast med charm och värme.

Duons första krogshow, där de har hjälp på scenen av Anders flickvän (som varit med i "HippHipp!") och en skicklig orkester känd från diverse SVT-program från Malmö, är en rätt anspråkslös historia. En liten krog, enkel dekor, galna kläder och kostymer. 2 x 45 minuter, drygt.

Första akten retar jag mig lite på att det inte är lika perfekt som tv-programmet.

Hejdlöst roligt

Lite för långa sketcher, lite för halvdant framförda, ibland utan riktiga poänger. Men sedan kommer jag liksom in i rätt stämning, främst via en genial scoutvisa. Och efter paus är plötsligt nästan allt väldigt roligt.

En blandning av galna musiknummer, gamla dansbandslåtar, sketcher, monologer, sagor, föreläsningar och galna räkneexempel, ett av få inslag som liknar något från tv-serien.

Rockpoesi

Ett par nummer är faktiskt sanslöst roliga. Som Anders och Måns drift med rockpoesi. Och allra bäst är Sanna Persson när hon som Rosita från Argentina, överlycklig invandrare (en drift med Ana Martinez?), sjunger om vilken sexig karlakarl Bosse Ringholm är.

Anders och Måns på krogen

Jan-Olov Andersson