En overklig urladdning

NÖJE

... men Springsteen kan bli ännu tätare och intensivare

Foto: EUFORI “Jag upphör aldrig att förvånas av hur mycket Bruce Springsteen och hans sällskap växer när de får absorbera och rida på energin från en lycklig och engagerad jättepublik,” skrev Markus Larsson efter fredagens spelning. I morgondagens tidning kan man ana att hans entusiasm inför Bossen växer ännu något mer.

GÖTEBORG. Jo tack ...

Det blev en mäktig Ullevi-show igen.

Vissa partier är vansinnigt bra.

Farbröderna och fiolgumman uppträder plötsligt som unga och kåta tonåringar.

Jag var i Köpenhamn i söndags.

Och den showen går inte ens att jämföra med detta.

Det är inte samma band som står på scenen. Och de spelar framför allt inte inför samma publik.

Det Bruce Springsteen and E Street Band lyckas prestera mellan klockan nio och fem i tolv i Göteborg den 4 juli är någonting helt annat.

Nästan magi

Vissa stunder är häpnadsväckande nog uppe och nuddar vid den magiska midsommarhelgen 2003.

I framför allt “Badlands” måste jag hålla hårdare i stolen och gnugga mig i ögonen.

Det är en direkt overklig urladdning.

Detsamma gäller för “Prove it all night”, “Born to run”, det extremt välkomna extranumret “Rosalita” – ett varmt tack till dig som höll upp den briljanta önskeplanschen – och “Spirit in the night”.

Att konserten ramas in av amerikanska nationaldagen innebar också att vi fick höra sällsynta sweethearts som “Sandy” och far-och-son-dramat “Independence day”.

En lycklig publik

Och jag upphör aldrig att förvånas av hur mycket Bruce Springsteen och hans sällskap växer när de får absorbera och rida på energin från en lycklig och engagerad jättepublik.

De borde kännas tröttare vid det här laget, utnötta och kantstötta.

Men det är egentligen bara Clarence Clemons som svajar till ibland.

Resten, speciellt Mighty Max och Springsteen himself, verkar ha kört in en stor adrenalinspruta i hjärtat.

De klarar fortfarande av att skänka musiken ett livsfarligt högt blodtryck.

Och hade jag inte sett och upplevt och knäckts av de där förbannade konserterna för fem år sedan skulle jag väl slå frivolter längs Avenyn vid det här laget.

Jämfört med precis allt annat är detta en utklassning och tvåsiffrig vinst.

Men jämfört med vad Springsteen brukar kunna prestera när precis allt stämmer når konserten inte riktigt ända fram.

Det kan bli ännu tätare och ännu intensivare.

Framför allt kan överraskningarna bli större och trendbrotten mer omtumlande.

Toppen är inte nådd

Jag misstänker att den absoluta toppen inte är nådd.

Men detta är ju som bekant en tvåstegsraket.

Och den största och mest kraftfulla av dem lyfter förhoppningsvis mot himlen i kväll.

Jag skulle inte våga missa det.

EUFORI “Jag upphör aldrig att förvånas av hur mycket Bruce Springsteen och hans sällskap växer när de får absorbera och rida på energin från en lycklig och engagerad jättepublik,” skriver Markus Larsson.