Leif GW Perssons exklusiva vinkväll: Notan landade på 2,4 miljoner kronor

Berättar i ”Värvet” om bjudningen

Uppdaterad 2023-01-23 | Publicerad 2022-12-22

Vissa vinkvällar blir dyrare än andra.

När Leif GW Persson var på bjudning hos en ”oförskämt rik” vän landade notan på 2,4 miljoner.

– Han och jag var de enda som fattade vad vi drack, säger han.

När Leif GW Persson, 77, fyllde 70 fick han två flaskor exklusivt vin värda 150 000 kronor styck av en god och ”oförskämt rik” vän.

I podcasten ”Värvet” berättar kriminalprofessorn om en annan minst sagt exklusiv bjudning hemma hos samma person. Den kvällen bjöds Leif GW och 23 andra gäster på sammanlagt tolv magnumbuteljer, innehållandes 1,5 liter av ett franskt rödvin från 1982. Varje flaska kostade omkring 100 000 kronor.

Drack för 2,4 (?) miljoner

Och magnumflaskorna var insvepta i dukar för att etiketten skulle hållas hemlig.

– Han och jag var de enda som fattade vad vi drack, säger Leif GW Persson i ”Värvet”.

Han hävdar att notan till slut landade på 2,4 miljoner.

– Då sa jag att de som har suttit här och sörplat, de har druckit ett gott rödvin. De har inte en susning vad de har satt i sig. Men de har då druckit för motsvarande 100 000 kronor per gubbe och tant, säger han.

Hur matematiken går ihop förtäljer inte historien, men det går inte att utesluta att Leif GW Persson såg dubbelt.

Vinkännaren Leif GW Persson.

Pratar om klassresan

I vanliga fall brukar han dock inte hälla i sig så exklusiva viner. Oftast nöjer han sig med sitt eget.

Han talar ut i podcasten om hur han ser på klassresan som han har gjort.

– Många som gör den där uppåtgående klassresan, att de lyckas som man säger, de tar sig från där nere till här uppe, de har inga problem med att trivas där. Mitt problem är att jag inte gör det. Jag vill inte tillbaka för jag minns den delen som var eländig i den tillvaro jag levde i. Mest minns jag oron för nästa dagens försörjning och tystnaden runt matbordet och sånt där som betingandes av att alla satt och grubblade på hur det ska gå, säger han.

– Samtidigt den där självklara anpassningen till ett överklassliv, det klarar jag inte heller av. Då löser jag det genom att ge bort goda andelar av det jag tjänar. Det är inte för att försäkra mig om en plats upptill när jag tar in årorna utan att få frid hos mig själv

ANNONS

Följ ämnen i artikeln