Flyget inställt - då blev det Vegas

NÖJE

LAS VEGAS

Tyvärr, suckar piloten, vi har tekniska problem och måste ställa in den här flighten.

Skandal, rasar jag, då missar jag ju ett jobb!

Men leendet är skamlöst brett när jag halvtimmen senare styr upp en nyhyrd Trailblazer på I-10 och sätter kurs mot Las fucking Vegas.

Egentligen ska det stå "Dallas" där uppe i det vi kallar dateline. Det är dit jag och Höken en solig Arizona-morgon är på väg. Två dagars intensivt jobb i Phoenix ska följas av två likadana dagar i Dallas.

Men ibland har man en förfärlig otur.

Vi har suttit i kabinen, vid gaten, i trekvart när American airlines-piloten meddelar att man tyvärr har så allvarliga tekniska problem att hela flighten måste ställas in.

Det betyder att vårt knäck i Texas spricker och vi ställer förstås till med en scen över denna skandal. Jag tror att Höken till och med hytter med näven lite grann. Sen bokar han in sig på ett plan hem till New York. Jag, däremot, har ledig helg och anser att jag måste trösta mig för utebliven deadline-jakt i i Ewing-land.

Så halvtimmen senare knappar jag in 3400 Las Vegas boulevard på hyrbilens GPS och styr ut i öknen.

Och leendet är brett som den där grandiosa ravinen tiotalet mil norröver.

Det finns faktiskt ingenting som gör mig gladare, mer barnsligt upprymd, än att vara på väg till Sin city.

Vänner ringer och frågar varför jag inte flyger i stället. Då är jag ju framme fem gånger så fort. Men de fattar inte att bilkörningen är hela poängen. Motorns kattlika spinnande. Skarvarnas sång i däcken. Temptations "The way you do the things you do" på bilstereon. Southwest-solen som gnistrar i motorhuven när man störtar fram på spikraka vägsträckor kantade av kaktusar, Joshua-träd och underliga skjul där de säljer indiansmycken.

Sen kommer skymningen, himlen börjar flamma i glödande rött och jag febrar över vad som väntar där framme, bortom de rödbruna bergen som snart bara syns som konturer.

Craps-borden på Mirage. Stekarna på Delmonicos. Bartender-Cindys margaritas. Skratten och neonen och klirren i glasen och maskinernas rassel.

Och någon mil efter Hoover dam, som jag får kränga mig förbi i mörkret, passeras ett krön och i samma ögonblick breder hela satans Clark county-dalen ut sig som en veritabel hägring mitt i öknen.

Synen är magisk.

Men det var bra synd på Dallas.

Orsaker till extas

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM