Per Gessle är både räddare och sabotör

1 av 2 | Foto: Festivalsveriges olycka fullbordas av Gyllene Tiders brakande succé.
NÖJE

ÖREBRO

Ännu en festival går i konkurs och ännu en turné ställs in.

Trots att han egentligen inte har ett skvatt med saken att göra är ansvaret förmodligen Per Gessles.

Pojken med guldbyxorna både hjälper - och stjälper.

Publikt och ekonomiskt är turnésommaren 2004 förmodligen den sämsta någonsin.

Det går åt helvete för praktiskt taget alla.

I hög utsträckning beror det förstås på det oacceptabelt usla vädret.

Vanliga, krya människor drar sig för att gå på utomhuskonsert när det bara regnar och blåser och jävlas.

Det kan man inte skylla på Per Gessle, även om jag är övertygad om att solen börjar lysa på onsdag. Han brukar ha det flytet.

Däremot råder det inga tvivel om att kollegernas och konkurrenternas olycka fullbordas med Gyllene Tiders brakande comeback-succé.

Det är uppenbart att många av de hundratusentals svenskar som köpt biljett till den surrealistiskt stora GT-turnén, som alltså startar på Örjans Vall i Halmstad på onsdag, nöjer sig med den inte helt billiga utsvävningen.

Det finns helt enkelt inte tillräckligt med publik över för Markoolio, Jöback, Uggla och de stackars stadsfesterna.

Naturligtvis behöver Gessle inte skämmas för det. Han har inte gjort något fel. Men han får stå ut med att delar av musikbranschen i all lönndom förbannar honom.

Å andra sidan kan hallänningen glädja sig åt att andra delar av samma bransch tackar sin lyckliga stjärna för att han finns.

Som vi kunde berätta i veckan går skivförsäljningen i Sverige för närvarande rekordartat dåligt. April månad lär ha inneburit en all time low och enligt uppgifter jag tagit del av skulle skivbutiker över hela landet ha gått i konkurs om det inte varit för Gyllene Tiders "Finn fem fel".

Så there you go. Per Gessle är både den store räddaren och den store sabotören.

Robinson-Emma är givetvis helt överlägsen Big Brother-Linda.

Om ni såg två fånar som satt och headbangade i en bil på E6:an mellan Malmö och Göteborg i onsdags kan jag lugna er:

Det hade inte brunnit på dårhuset. Det var bara jag och The Hawk - tidigare känd under artistnamnet Lo fi-Håkan - som lyssnade på Little Richards "Get down with it" (sedermera hit med Slade, om ni minns).

Den återfinns på en relativt nyutgiven samling som heter "The okeh sessions" och täcker in inspelningar The Originator gjorde i mitten av 60-talet.

Fruktansvärt, fruktansvärt bra.

På Accelerator i Malmö kommer det fram en väldigt söt flicka och säger att hon letat efter mig i över ett år.

Åh, säger inbilske Bjurre hoppfullt.

Men hon vill bara skälla.

Så är det i recensentens hårda värld.

Med risk för att framstå som en kontaktannonsförfattare vill jag dock meddela att jag gärna håller ett bättre, mer förberett försvarstal någon annan gång"

Så fort Virtanen är i närheten, och det är han ofta, surrar Van Morrisons "Glad tidings" på nåt sätt i luften.

Där har ni kort sagt sommarens hit.

Jag hade verkligen sett fram emot evige hjälten Mats Wilanders sommarprogram, men"ja, jag är ledsen, men det kan vara det sämsta "Sommar" som någonsin sänts.

Apropå Virtanen vet man inget om sensualism förrän man sett honom äta en Scan-kebab i Hovmantorp.

Fredag kväll. Kalaset inställt. Torget ligger öde. Regnet piskar i byiga vindar. Linorna smäller i flaggstängerna. En bil åker förbi, med vindrutetorkarna hetsigt vispande i blötan. Sen blir det tomt igen.

Ångest bor i Kalmar.

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM