Mejla

Fredrik Virtanen

Häng ut era barn på egen risk, kändisar

Läs Fredrik Virtanens krönika

SOM MAN BÄDDAR … Anna Wahlgren poserade gärna med sina barn när hon skulle marknadsföra sina böcker, bland annat uppfostringsguiden ”Barnaboken”. Nu har dottern Felicia Feldt skrivit en bok där hon beskriver uppväxten som allt annat än idyllisk.
SOM MAN BÄDDAR … Anna Wahlgren poserade gärna med sina barn när hon skulle marknadsföra sina böcker, bland annat uppfostringsguiden ”Barnaboken”. Nu har dottern Felicia Feldt skrivit en bok där hon beskriver uppväxten som allt annat än idyllisk.

Kändisar som visar upp sina barn på vimmel är besvärande att se.

Kändisar som hänger ut sina barn i skrift och i tv har ingen rätt att klaga när de får skit flera år senare.

Och det gör inte Anna Wahlgren heller.

Fredrik Virtanen.
Fredrik Virtanen.

Jag antar att hela Sveriges supermamma, vars gloria skitats ner av dottern Felicia Feldts skrämmande uppväxtskildring ”Felicia försvann”, har en hel del att säga om Felicias skräckbilder.

Men det har hon ju redan gjort. Anna Wahlgren, 69, har byggt sin framgångsrika karriär på sina nio barn, bland annat i ”Barnaboken” som sålts i över en miljon exemplar i Norden.

Nu får hon replik från ett av dessa barn som visades upp som reklampelare för mamman.

”Men le, visst ska jag göra det. Framför dina jävla journalister och för din bok och för din jävla egotripp”, skriver Felicia Feldt, nu 44, i boken.

Även om ingen kan veta om Felicia Feldts uppväxtskildring är sann så är just detta sant. Barnen paraderades som cirkushästar. Det såg hela Sverige.

Då kan inte föräldern gnälla vid en motreplik.

Då har barnet rätt att berätta sin sanning.

Det är annars problematiskt att hänga-ut-böcker blivit trend på senare år när autenticitet, eller påstådd eller antydd autenticitet, visat sig så kommersiellt gångbar. Visst, August Strindberg gjorde det också, intet är nytt under solen, men efter Carina Rydbergs briljanta – och jämförelsevis harmlösa – ”Den högsta kasten” – har de rasat över oss, de ensidiga beskrivningarna av personer som författaren anser har gjort dem ont.

Det är glorifierat näthat. Och gödsel för näthat: Om riktiga förlag ger ut smutskastande böcker av äkta författare så kan väl jag få hata min vidriga expojkvän på nätet?

Jag blir alltid illa berörd när jag ser glada kändisar med sina söta ungar på vimmelbilder från Junibacken eller Gröna Lunds öppning. Något gnager i mig. Det är förstås harmlöst, egentligen. Kändisarna slipper jobbiga köer och barnen tycker att det är roligt.

Då. Men vad tycker barnen när de växt upp och inser att helt okända människor följt dem sedan de tog sina första steg?

Felicia Feldt anser att alla ungar förtjänar rätten att slippa synas när de inte är förmögna att ta beslutet själv.

”Sätt inte ut barnen i skylten med namn och fotografi. Inte på Facebook, inte i bloggen, inte någon annanstans”, skriver hon.

Jag håller med, men har syndat och lagt upp bilder på Facebook. Jag anser att mina barn ännu är så små att det är okej. Men jag kan ha fel, jag kan redan ha gett dem rätten att skriva om mig som Felicia Feldt om sin mamma:

”Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om. När hon håller så där om min haka så skickar jag allt mitt hat som jag har. För mig själv, i min egen tystnad.”

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN