Obama en av vår tids största rockstjärnor

1 av 2 | Foto: Först är Barack Obama tyst i nästan tio sekunder och hinner se både beslutsam och gråtfärdig ut...
NÖJE

Många popartister försvinner utan förvarning.

Men det finns ett datum som ingen bör missa:

20 januari, 2017.

Då avgår en av vår tids ­största rockstjärnor.

I slutet av den fyra timmar långa och magnifika dokumentären ”Åtta år med Obama” ­visas bilder från delstatsssenatorn Clementa Pinckneys ­begravning, ett av de nio offren i terrordådet mot en metodistkyrka i Charleston, South Carolina. Förövaren, den 21 år gamla och vita rasisten Dylann Roof, hoppades att massmordet ­skulle starta ett raskrig.

Under elegin tystnar den amerikanska presidenten ­Barack Obama i en av sina ­karaktäristiska konstpauser och säger efter ett tag:

”Amazing grace ... amazing grace.”

Minen är bister. Han är tyst i nästan tio sekunder och ­hinner se både beslutsam och gråtfärdig ut på samma gång.

Sedan börjar han långsamt att sjunga. Publiken jublar, ­reser sig i bänkarna och ­stämmer upp i den svarta ­med­borgarrättsrörelsens ryggrads­gospel:

”Amazing grace, how sweet the sound, that saved a wretch like me/I once was lost but now I’m found, was blind, but now I see.”

Jag vet inte vad man är för människa om man inte känner en jordbävning i hjärtat .

Det finns anledningar att ­känna sig sentimental över att ­Barack Obama avgår i januari, kanske också sorgsen.

Framför allt var musiken ­viktig för Obama. Han använde musik och popkultur för att kommunicera med sina väljare. Och ingen i hans position har gjort det med samma trovärdighet. Där exempelvis Bill Clinton använde en saxofon som ett lustigt partytrick märktes det att pop, filmer och böcker hade en djupare betydelse för Barack Obamas identitet och image.

Obama kunde spontant börja sjunga ”Let’s stay together” när låtens upphovsman, soullegendaren och pastorn Al Green, satt i publiken. Försök föreställa er att Ronald Reagan hade gjort samma sak under sin ­ämbetsperiod.

När Barack kommenterade Led Zeppelin, Prince och om han föredrog Jay-Z eller Kanye West märktes det att han lyssnat och, oavsett om man höll med honom eller inte, hade koll. Presidenten favoriserade för övrigt Jay-Z och kallade ­Kanye West för ett ”jackass”. För att inte tala om den gången han medverkade i Jimmy ­Fallons talkshow och argumenterade för sin skolpolitik genom ett slow jam med The Roots.

Barack Obama tyckte att ”The wire” var den bästa tv-­serien av alla och lovprisade karaktärerna Omar Little och Bubbles. Det var på något vis självklart att han höll en låt av Kendrick Lamar högst 2015. Det var lika logiskt att ­Jona­than Franzen, James ­Salter, ­Pulitzerprisvinnaren Marilynne Robinson och den indisk-amerikanska författar­innan Jhumpa Lahiri har ­skrivit ­några av hans favoritböcker.

Ett presidentskap är givetvis inte summan av vad som står hemma i bokhyllan. Men jag är fortfarande så hopplöst över­tygad om att det man läser, lyssnar på, ser på tv eller bio eller i sin smartphone påverkar ens värderingar.

Anti-intellektuell höger­populism börjar bli högsta ­mode nu. Och det är i skenet av Donald Trumps ohyggliga valkampanj som Clementa Pinckneys begravning berör så djupt.

Barack Obama, den första afroamerikanska presidenten, står inför en afroamerikansk publik som sörjer ett massmord av en vit terrorist. Obama ­pratar om empati och att ha ett öppet hjärta, att se sig själv i sin nästa, att låta historien vara en manual för att inte göra om samma misstag igen.

Han nämner att Marilynne ­Robinson skrivit om människans ”reservoar av godhet”. Och att om vi kan fortsätta att använda den reservoaren är allt möjligt.

Det kan dröja innan vi får se och höra en liknande retorik i USA igen.

Amazing grace ... amazing grace.

Foto: Rihanna.

Markus topp 3

1 ”Åtta år med Obama” (dokumentär, SVT Play)

Lysande dokumentär som ger en levande inblick i spelet bakom några av nyckelhändelserna under Barack Obamas tid som president. Vissa partier känns som ett avsnitt av ”House of cards”. Dokumentären ligger kvar på SVT Play till den 28 juni.

2 ”The city of mirrors” (roman, Justin Cronin)

Avslutningen av trilogin som inleddes med böckerna ”Flickan från ­ingenstans” och ”De första tolv”. Det vore orimligt om inte sagan en dag blir storslagen blockbuster på bio.

3 ”Love on the brain” (låt, Rihanna)

Apropå... amazing grace. Framträdandet på Billboard Music Awards var en ren och skär uppvisning. Rihanna har aldrig varit bättre.

ARTIKELN HANDLAR OM