Pr-tricket blev till ett laddat möte

NÖJE

”Sött och salt, mörker och ljus om vartannat. Klassiska ingredienser i väldigt mycket av den bästa rocken.”

1 av 4
Ur Radioheads video till ”Burn the witch”

Höll på att skriva något om att det eviga antibandet Radiohead mest började kännas som slipade pr-maskinister, de också.

Men så visar sig nya singeln ”Burn the witch” vara alldeles utmärkt.

Min DN-kollega Sara Martinsson satte härom dagen fingret på något intressant, hur musiken på senare tid har tenderat att hamna i skymundan bakom de alltmer spektakulära grepp stjärnorna tar till för att lansera den.

Mediebevakningen, och ibland även kritiken, tenderar att handla mer om begåvade pr-strategier än om den singel eller det album som artisten de facto försöker sälja.

Radiohead kan ses som något av pionjärer på området. Redan innan internet på allvar tog över våra liv bestämde sig Oxford-bandet för att gå under medieradarn och börja göra saker på sitt eget anti-sätt. Kommunicera via kryptiska meddelanden på sin sajt och överraskningssläppa ny musik vid sidan av de vanliga kanalerna. Idéer och grepp som till exempel Beyoncé och Kanye West nu har tagit vidare och försett med en mer kommersiell twist.

Så när det blev känt att Radiohead hade tömt sina olika digitala plattformar på innehåll och skickat brev till utvalda fans med texten ”Sing a song of sixpence that goes/burn the witch/we know where you live” blev jag mest lite trött. Jaha, det var dagens raffinerade pr-stunt. Vem gör nåt i morgon, ungefär.

Men sedan lyssnar jag på nya singeln ”Burn the witch” och tittar på videon och kommer fram till att det dels är bästa låten från Radiohead på väldigt länge. Samt att britterna nog kan ha en lite större idé.

Thom Yorke är som vanligt långt ifrån glasklar i texten men de hetsiga stråkarna och syntharna ihop med fraser om att undvika ögonkontakt och röda kors målade på dörrar bygger upp en hypnotiserande stämning.

Videon är briljant. En animerad dockfilm i 60-talsstil om en idyllisk småstad där gullig harmoni råder men rädsla för det främmande gror och föder ren ondska under ytan.

När bilderna möter musiken blir det väldigt laddat. Sött och salt, mörker och ljus om vartannat. Klassiska ingredienser i väldigt mycket av den bästa rocken.

Och parallellerna till samtidens strömningar i ”Burn the witch” är förstås uppenbara, vilket gör låten till en vital del i den politiska våg som har genererat så mycket av den här vårens starkaste musik.

Till sommaren kommer Radioheads nionde album, enligt uppgift med titeln ”Dawn chorus”.

ARTIKELN HANDLAR OM