Mejla

Per Bjurman

På Thanksgiving tackar jag Lundell

Publicerad:
Ulf Lundell.
Foto: PETER WIXTRÖM
Ulf Lundell.

NEW YORK. Tur att Ulf Lundell just släppt en så förträfflig singel.

Så jag har något att säga när vi i USA kommande vecka ska försöka uttrycka tacksamhet över saker vi fått uppleva senaste året.

Det är det man gör under Thanksgiving: Äter obscena mängder kalkon och berättar för släktingar och vänner vad man är tacksam över att man fått uppleva sedan förra hösten.

Den här gången, alltså kommande torsdag, blir det milt uttryckt en utmaning för…ja, det är ju 2020.

Det innebär till att börja med att den familjehögtid jag brukar bli inbjuden till, långt ute i en skog i New Jersey, är inställd. Den sortens sammankomster ska ju vi människor just nu som bekant undvika på samma sätt som vi undviker att bada i nitroglycerin.

Men framförallt:

Listan över saker man kan tacka 2020 för är jävligt kort.

Det går i och för sig att vända på hela resonemanget och uttrycka sin lättnad över att man skonats från den djävulska samtidens värsta illgärningar; att inga närstående – ta i trä hundra gånger om – blivit svårt sjuka, att man själv står upp och att vaccin tycks vara under insegling.

Min uppräkning vid det dignande Jersey-bordet brukar dock ha ett lite lättsammare anslag och huvudsakligen rymma sådant jag sett och hört och upplevt – och därvidlag finns det sannerligen inte mycket att rabbla denna höst.

Utan destinationer att resa till, biografer att besöka, konserter att se och krogar att hänga på har jag, som alla andra, fått nöja mig med att sitta i soffan och konsumera den typ av intellektuell och emotionell stimulans som tillhandahålls digitalt, samt i bokform, och för all del – det har funnits en del upptäckter att vara lite glad över även i det formatet. Till exempel Ric Burns New York-dokumentär, Caroline Spence-dängan ”The Choir”, Jerry Seinfeld-boken, Zephaniah O’Hora och Gradvalls podd.

Men så här några dygn innan Amerika slår på ugnen är jag framförallt tacksam för att jag just hört Ulf Lundells ”Solen och vinden”.

Den låten återfanns i en avskalad version redan på albumet ”Skisser” och var utsökt även där, men den nya, mer ambitiöst arrangerade tappning han nu kreerat till kommande albumet ”Telegram” är rentav en liten sensation. Den rymmer i synnerhet en fiol-slinga från himlen, levererad av Karin Hellqvist. Något så betagande och vackert har inte hörts i en Lundell-låt sedan…ja, jag vet inte. Sedan stråkarna i ”Connemara” kanske.

”Solen och vinden” griper tag på andra sätt också, den låter som ingenting annat denne men gjort, så låt kalkonerna rostas. Vi har en tacksägelse som heter duga, trots allt.

ORSAKER TILL EXTAS

Ulf Lundell – Solen och vinden (Sång)

– Inga som helst jämförelser i övrigt, men den slår nästan ner som Dylans ”Murder Most Foul” i våras, 

The Crown (Netflix-serie)

– Fjärde säsongen är ju den hittills bästa,

Nathanael Rateliff – There is a War (Singel)

– Annan stor höstsång.

Av: Per Bjurman

Publicerad:

LÄS VIDARE