”Chess” i London fest för ögon och öron

1 av 4 | Foto: Brinkhoff-Moegenburg
Tim Howar möter fans i Merano i nya ”Chess”.
NÖJE


Chess

Coliseum, London. Regi Laurence Connor, med Michael Ball, Tim Howar, Cassidy Janson, Alexandra Burke, Cedric Neal, Phillipe Browne.

LONDON. En ny ”Chess” som är roligare för ögonen än tidigare uppsättningar.

Samtidigt lyfter den fram sångerna och musiken förnämligt. Med imponerande röster. I synnerhet Alexandra Burke får publiken att jubla.

Den här versionen pekar mot revansch för ”Chess” på Broadway.

”Chess” presenterades först på skiva 1984 och då gavs konserter. Två år senare blev den musikal på scen, men de uppsättningarna har brottats med olika problem. Nya premiären är tillbaka till rötterna, med stor orkester, bra rockband och maffiga körer. De vackra instrumentalpartierna får också utrymme.
Men det är mycket mer än en konsert. Här radas upp häftiga shownummer, som både använder scenografi, dansare, rekvisita och modern teknik.

Filmprojektioner flyttar oss runt världen, och berättar kalla krigets historia.

Sovjetisk utmanare möter amerikanske schackvärldsmästaren i Merano. Där börjar det, och musikalen återkommer till hur VM-titeln är viktig, inte minst för Sovjet i propagandakriget mot västvärlden.
Men efter en timme börjar ”Chess” få romantiska förvecklingar, och sedan svänger den mellan politik och kärlek och schack. Det har alltid varit ett problem att sångerna är bättre än handlingen. Vem vinner? Oroar man sig?

Den här gången sveps man med av de underhållande scenerna. Och bra röster. Michael Ball är sovjetiske Anatoly och tar väl hand om ”Anthem”. Tim Howar spelar amerikanske Freddie med hetsigt humör, och har rockigare röst som gör allt av triumfnumret ”Pity the child”.

Cassidy Janson är bra som Florence och Alexandra Burke fantastisk i sångerna som Svetlana, den mindre rollen som övergiven sovjetisk fru. Kvinnornas duett ”I know him so well” ger kvällens längsta applåd.

Det är nästan ingen dialog utan mest sånger. Bra. Gott om minnesvärda melodier. Videokamerror används begåvat eftersom mycket handlar om schackstjärnor 1981 som bevakas av tv. Man ser ofta orkestern, och det blir kul shownummer som Tyrolerpartyt ”Der kleine Franz” och brittiska byråkratbaletten ”Embassy lament”.

De driver också med reklamens underbara värld när amerikanen gör reklam för Chess-produkter (tandkräm!) i ett nummer som ställer US mot USSR.
”Chess” spelas på spektakulära gamla teatern Coliseum till och med 2 juni. Men en så här ambitiös uppsättning måste vara tänkt för längre liv. I det här skicket ser det ut som en pjäs som kan spela schack matt även på Broadway.

ARTIKELN HANDLAR OM

Scen