Elvis skulle ha älskat Weeping Willows

NÖJE

Mattias Ransfeldt tror att Elvis hade spelat in en version av Weeping Willows "Broken promised land" om han fortfarande varit vid liv.

Ja, varför inte?

Mästerliga låtar som inte fick tillbörlig uppmärksamhet låg honom varmt om hjärtat.

Med anledning av att Elvis Presley i går skulle ha fyllt 70 år bad jag förra veckan om förslag på låtar från den senaste 20-årsperioden man skulle kunna tänka sig att Elvis spelat in om han fått fortsätta leva.

Just Mattias Ransfeldt kommer med en hel lista begåvade förslag, men jag fastnar framför allt för den oväntade idén om Weeping Willows genombrottsdrama.

Det kan te sig alldeles otroligt att Elvis nånsin skulle ha hört talas om en samling gråtande män från Södermalm i Stockholm, men han ägnade mycken möda åt att plocka upp och skänka berömmelse åt underutnyttjade sånger och om någon bara sett till att skicka "Broken promised land" till rätt sorts kontakter på förlaget är jag i likhet med läsare Ransfeldt övertygad om att han skulle älskat att få ge sig i kast med det - för större delen av världen - okända mästerverket.

Frågan är bara hur mycket vård Magnus Carlson skulle behöva. Jag tror att han blir skakad redan av den här lilla fantasin. Om det verkligen inträffat hade han förmodligen börjat prata baklänges.

Petter Darins övertygelse om att Torssons "Storskiftet" skulle varit en perfekt Elvislåt ställer jag mig mer tvivlande till?

Däremot har han rätt i att Edwyn Collins "A girl like you" nog hade passat alldeles utmärkt.

Många, däribland Cissi och Roger från Karlstad, framhåller Bruce Springsteens "I'm on fire" som en potentiell dröm i händerna på Elvis.

Säkert.

Men som Anders Skau påpekar hade den Springsteenlåt som bara heter "Fire" förmodligen kommit i första hand. Den skrev ju Bossen direkt till Kungen.

Magnus Roudén försöker få mig att gå med på att Elvis på sin ålders höst hade börjat beundra Freddie Mercury och Queen och därför spelat in skräp som "Crazy little thing called love".

Men så illa vägrar jag tro att det kunde ha gått.

En Mathias Lundqvist påstår att jag stulit idén om en version av U2:s "Still haven't found what I'm looking for" av Elvis Costello, ty just den ska han ha föreslagit i en gammal Mojo-intervju.

Men det visste jag faktiskt inte alls - jag och Costello råkar bara sitta inne med samma slags storartade insikter!

Lundqvist verkar överhuvudtaget ha ett gott öga till Costello.

Så här skriver han:

"Min något mer osannolika dröm skulle vara en hel platta med Costellolåtar! Tänk efter, det skulle passa The King perfekt - allt från den tidiga rockabillypunken till Bacharachs vuxenpop, och inte minst den senaste plattan. Och titeln är ju självklar: "Elvis sings Elvis"".

Någon som har något mer att tillägga i ämnet?

Om inte "God lust" från kommande plattan blir Wilmer X största hit på tio år världen jävligt snett ute.

Undrar om den på SVT som till några av bilderna i programmet om kungafamiljen på trettondagen la The Jam-klassikern "Town called malice" visste vad han eller hon gjorde.

Paul Weller, mannen bakom sången, är måttlig i sin rojalism, om man säger så.

Disneyfrågor jag vill ha svar på under 2005:

Vad är Plumpen för slags varelse?

Varför har Musse Pigg en hund som kompis och en som husdjur?

Vad heter Kommissarie Karlsson på engelska?

För övrigt anser jag att Popsicle ska återförenas.

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM