Det luktar Ranelid och Sjögren om gubbarna

avMarkus Larsson

1 av 6
Både Björn Ranelid och Christer Sjögren tog sig vidare utan större problem.

Välkomna till Melodifestivalen.

Eller... tack vare Tommy Körbergs glada gubbar måste tävlingen döpas om.

Välkomna till Lattjolajbanlådan 2013.

Nu Kör Vi.

Markus Larsson i Skellefteå.

Situationen känns igen från 2008 och i fjol.

Ah, dessa ljuvliga minnen.

Ingen har fortfarande glömt hur den extremt uträknade Christer Sjögren tog sin bisarra ”Sällskapsresan”-polka ”I love Europe” till finalen i Globen. Och förra året rullade den ödmjuka ”herregud”-fantomen Ranelid vidare utan större problem.

Nu befinner sig Ravaillacz i samma sits. I mediabubblan har de fyra jovialiska primadonnorna blivit totalsågade. Bidraget har körts ner med huvudet före i vedklyven.

Jag kan på sätt och vis förstå att ”En riktig jävla schlager” väcker ilska. Den är mer pilsnerkorv än DN Kultur. Och i dagens debattklimat finns det få saker som provocerar lika mycket som en stormagad gubbchock.

Ravaillacz får symbolisera en manskultur som många som skriver i tidningar eller älskar schlager har försökt fly från. Framför allt om personen i fråga är gay.

Men nånstans är det som Claes Malmberg ryter i mitten av kupletten:

”Ett tonartsbyte, för helvete!”

”En riktig jävla schlager” är också bara en oskyldig trudelutt där fyra farbröder driver med sig själva. Självironin är svår att missa.

Och i Tommy Körberg har konstellationen en vokal fälthaubits. När han avlossar en salva så lyssnar Sverige. Det har vårt kära land gjort i över 40 års tid.

När Körberg flexar stämbanden och sjunger ”nu får det vara bra” får låten, i ett par korta sekunder, samma feeling som Björn Skifs ”Michelangelo”. Och det är, för alla som missade 70-talet, ett av tidernas bästa schlager­bidrag.

Det här är inget försvarstal. ”En riktig jävla schlager” är lika kul som risig. Men bli inte förvånade om Tommys musketörer får leka med Bananen i den kommande finalen.

Dessutom är Ravaillacz en garanti för att Melodifestivalen är och förblir ett underhållningsprogram för alla. Med betoning på underhållning. Deltävlingen i Skellefteå skulle vara betydligt mer... blaskigt kaffe i näverkosa utan dem.

Utan liknande bidrag skulle tävlingen bli outhärdlig. Vad skulle vara alternativet?

Åtta stycken David Lindgren-liknande dansnissar eller lika många Amanda Fondell-nummer? I rad efter varandra? I vecka efter vecka efter vecka?

Wow, vilken fest.

Då hade det verk­ligen funnits en anledning att plocka fram rakbladen och göra chorizo av handlederna.

ARTIKELN HANDLAR OM