Den kvinnliga blicken är här, och den är inte nådig

Foto: SVT
ful, skitig och elak David Dencik som Alexander, även kallad ”Puss”, i ”Top of the lake: China girl”.
NÖJE

Efter en evighet av den manliga blickens ­företräde på film och tv har vi nu en serie ­skapad av den kvinnliga blicken. 

Och den är inte nådig.

Jane Campions ”Top of the lake: China girl” (som visas i SVT1 på måndagar) har fått kritik för att innehålla stereotypa mansskildringar.

Inte minst det nördiga studentgäng som sitter med sina datorer på ett kafé och betygsätter bordeller och prostituerade har avfärdats som orealistiskt.

Och visst är det något av en nidbild; man kan riktigt känna lukten av mjäll, akne-medel och runkpapper genom tv-rutan.

Men faktum är att Campion gjort grundlig research. I Australien är sex tillåtet att både sälja och köpa, och nördgänget är baserat på verkliga unga män som sätter betyg på de prostituerades färdigheter, men också bordellernas lokaler och parkeringsavgifter.

Även skildringarna av polismännen på stationen i Sydney dit huvudpersonen Robin (Elisabeth Moss) återvänt har kallats förenklade. Varje por på deras kroppar utsöndrar sexism, och när deras sexuella inviter besvaras med ett tydligt nej tar de det som ett kanske.

Jane Campion, liksom Elisabeth Moss och hennes sidekick i serien, Gwendoline Christie, har avfärdat kritiken. Om något tycker de att det är på tiden, efter mer än en mansålder med stereotypa biroller för kvinnor både i filmer och på tv.

Dock skulle jag inte kalla svenske David Denciks rollfigur för stereotyp.Hans striphårige, intellektuelle östtysk som bor ovanpå bordellen och dejtar en 17-åring fast han själv är över 40 är snarare ett original. Däremot är hans beteende allt annat än originellt. I  karaktären ”Puss” har Campion nästan skapat ett slags sago-figur, en symbol för de uslaste av män. För det finns många kvinnoföraktande, manipulativa, självömkande och våldsamma män i världen, men de är sällan så skamlöst uppenbara som Denciks rollkaraktär. ”Mannens uppgift är att förslava kvinnor”, säger han, och det råder inga tvivel om att han menar det. Denciks rollfigur har inte ens ett tunt lager av fernissa över sitt förakt, och det känns nästan som att Campion vill säga ”titta, det är så här vissa män ser ut egentligen, fula inifrån och ut”.

Men egentligen handlar Campions feministiska gärning inte om hennes mansskildringar, utan om hennes kvinnoskildringar. 

I ”Top of the lake: China girl” är det kvinnorna som spelar huvudrollerna. Och de är modiga, fega, galna, omhändertagande, iskalla, desperata, deprimerade, trotsiga, förbannade, smarta, elaka och roliga. Och det är den komplexiteten som gör serien så underhållande och uppfriskande att titta på.