Som om en kock fiser en i ansiktet

Kristoffer Bergström om Mästarnas mästare

Min favorit i årets säsong av Mästarnas mästare är Sally.

En hund.

Hon tog SM-brons i agility i Borås år 2005.

Sally är en dvärgschnauzer som på tiden 80,51 blev trea bakom shetland sheepdoggarna Iza och Rulle. En prima bedrift, men den utfördes för 16 år sedan, så hon är kanske död i dag.

Att hon ställer upp i Mästarnas mästare var en lögn, men de egentliga deltagarna är i ungefär samma kändisklass.

Första gänget bestod av en speedwayåkare som aldrig vann VM, en tennisspelare som aldrig vann en Grand Slam och en höjdhoppare som aldrig vann något. De flankerades av en styrkelyftare, vilket ej ska förväxlas med de mer berömda tyngdlyftarna, samt en man som heter Ola.

Ja, du anar vartåt den här texten barkar.

Det är dags att plocka ner nöjes-tv:s lägst hängande frukt, för nu blir det klagomål på stjärnbristen i Mästarnas mästare.

Lägg ner om inte Björn Borg deltar

Jag har skrivit om programmet i ett decennium snart och har åtminstone sedan Niklas Jihdes medverkan 2016 läst samma gnäll. För vissa tycktes gränsen för idrott gå vid innebandy, andra härdade ut till e-sport året därpå eller fyrspann 2021, men oavsett bristningspunkt verkar nationen Sverige överens om att skiten ska läggas ner om inte Björn Borg ställer upp snart.

Fast vi är en skara som har härdat ut. Av kärlek till programmet har vi påstått att brasiliansk jiu-jitsu visst är en kanonsport, bara man lär sig taktiken, och att armbrytning är svinpoppis ute i stugorna.

I år får vi kämpa.

Jo, vi har nickat och svalt vad som än har serverats, men den här gången känns det som att kocken drar ner byxorna och fiser oss i ansiktet. För grupp ett utgör ingen försiktig förrätt utan är det mest delikata som SVT har att bjuda på den här säsongen.

Tjugo procent boogie woogie

I andra gänget finns en alpinåkare utan guld, en av våra mindre kända golfspelare och boxarikonen Frida Wallberg. Därtill Joanna Stillman som främst har tävlingsdansat boogie woogie, men också en del lindy hop.

Vad säger du, kul att lära sig om tävlingsdans, eller?

Jag håller med. Och det kan tyckas nödvändigt att bredda startfältet för att få in en enda jävel som faktiskt har vunnit ett VM, men problemet är att Joannas boogie woogie-meriter sträcker sig till ett par silver. Inte heller hon är en mästare i programmets ursprungliga mening.

Och det finns ett större problem. Joanna kommer inte ensam.

Den tionde tävlanden är Henric Stillman, Joannas danspartner. De är säkert knivskarpa i tanken och vassa i grenarna, de är självklart mer önskade än ännu en 94-bronsare, men tjugo procent av deltagarna i ett av svensk linjär-tv:s största program är alltså silvermedaljörer i boogie woogie.

Det är med nöd och näppe den här tv-leken kan kallas Mästarnas mästare. SVT kunde lika gärna ha kört på Nästan mästare.

Publisert:

LÄS VIDARE