”Nu väntar jag på Kling och Klang”

NÖJE

Schulman snodde sked – från Nobelfesten.

På min ära, jag blev bjuden på Nobelfesten i veckan. Och jag skötte mig prickfritt, tackar som frågar. Försökte konversera med partikelfysiker på partikelfysikers vis och hålla ryggen rak och stolt som en sabel. Och när jag råkade få glass på fingret under middagen så följde jag inte den omedelbara slick-impulsen som man annars gärna tillgodoser, utan torkade diskret av mig på min servett. (Alla är inte som det där ouppfostrade äcklet Reinfeldt, han såg ut som en hund när han rengjorde sin tumme med tungan.) Dessutom var jag en alldeles charmerande bordsherre som reste mig när det resas skulle och betedde mig i stort mot henne som en man i frack ska bete sig.

Min enda plump i protokollet var nog det där med skeden. Jag snodde nämligen med mig en dessertsked från festligheterna. Jag ville helt enkelt ha en liten souvenir med mig hem. När kaffet var uppdrucket, fanfarer började ljuda och kungen där borta vid bord nummer ett pustade och reste sig så slog jag till. I en reptilsnabb rörelse fiskade jag upp skeden på bordet framför mig. Den glimmade till och försvann snabbt ner i min ficka. Jag flydde omedelbart från bordet upp mot dansen, högröd och med kaninpuls. I början hade jag panik. Ångrade mig. Funderade på att smyga upp den ur fickan och lägga den på ett bord. Eller gå in på toaletten och spola ner skeden, som andra gör med knarkgods när hettan blir för stor. Jag tog några drinkar för att lugna ner mig och snart var traumat över. Skeden var min.

Varje morgon rör jag nu mitt kaffe med en förgylld sked som andas traditioner och Nobel. Kanske var det med denna sked som kungen åt sin Nobeldessert förra året?

Lyckan över min sked hade varit fullständig om jag bara inte hade fått det där mejlet i går. Detta mejl var av ”I know what you did last summer”-karaktär. Det stod: ”För din info. Jag kommer att polisanmäla dig för stölden av skeden.”

Och det var ju just snyggt. Nu väntar jag bara på att det ringer på dörren och så står Kling och Klang där med handklovar i hand. Kanske hamnar jag på kåken för det här. För en skeds skull. En förgylld sked som kanske varit i kungens mun.