Sandra Wejbro: Rätt att lägga ned ”Bron”

”Ju längre in i säsong fyra vi kommer, desto rimligare känns beslutet att ge Bron ett värdigt avslut”

Foto: SVT
Slutar på topp. Saga , Henrik och det skandinaviska vemodet tar farväl i sista säsongen av ”Bron”.
NÖJE

Hejdå ”Bron”.

Du gör helt rätt som lämnar oss.

Ju längre in i säsong fyra vi kommer, desto rimligare känns beslutet att lägga ned ”Bron” (SVT). Och det säger jag som ett fan. 

För jag kommer sakna Saga Norén länskrim Malmö (Sofia Helin), som i den här säsongen fått större känslomässigt spelutrymme och tvingats konfrontera det moderna, flexibla kontor där ingen har sitt eget skrivbord (det passar hennes socialt tvära personlighet mycket dåligt). Jo, hon är lite av en seriefigur och i verkligheten vore det osannolikt att någon skulle låta henne leda utredningar, men tack vare det har hon också blivit en av tv-historiens mest minnesvärda poliser. Hennes burdusa frågor och ogenerade sexliv ger seriens mörka universum en komisk nerv. Spänning och underhållning får gå före bokstavstrogen realism. Det är ju trots allt fiktion.

Jag kommer sakna kollegan Henrik (Thure Lindhardt), även om hans trasighet lyste starkare i säsong tre, och den buttra chefen Linn (Maria Kulle).


Men främst kommer jag sakna det skandinaviska vemodet. Saga och Martins (och senare Henriks) sorgkantade samarbete, att få höra ”hold kaeft”* på bästa sändningstid och känna nationsgränserna blekna tack vare Öresundsbron mellan Skåne och Köpenhamnsområdet.

Med tanke på att ”Bron” ses av drygt 1,3 miljoner tittare varje vecka (inklusive SVT Play) skulle Hans ­Rosenfeldt, Camilla Ahlgren och resten av manusgänget lätt ha kunnat köra på i några säsonger till om det bara vore populariteten som betydde något. Redan 2004 försökte Rosenfeldt, dåvarande nöjeschef på SVT, att lägga ned ”Så ska det låta” så han tycks aldrig ha varit särskilt rädd för att skrota publik­succéer.

Det är en irriterande, men också beundransvärd, inställning. Att skapa nytt när en succé har stelnat. Att våga stå emot trygghetsinstinkten att bevara saker som de alltid har varit. Att som klyschan säger ”sluta på topp”.


”Bron” må fortfarande, och kanske under lång tid framöver, vara den bästa kriminalserie som (åtminstone delvis) skapats i Sverige. Manusbygget är solitt, med stora bågar (Sagas systers död) över alla fyra säsonger, mindre bågar över en eller två säsonger (Henriks försvunna familj) och intrikata mysterier som alltid har en sista vändning. Men tröttheten genomsyrar inte bara Saga i terapistolen, utan hela finalsäsongen.

Hon har sett allt förut, och det har vi också. Som den omänskligt skicklige seriemördaren, alltid med ett långsökt motiv och stark symbolik i sin sofistikerade plan. Från fem specifika samhällsproblem i säsong ett till olika avrättningsmetoder i den sista. Poliserna här tar med sig jobbet, och gärna även mördarna, hem. Byggstenarna är de gamla vanliga, även om huset sätts ihop på lite olika sätt varje gång.

Nu har Hans Rosenfeldt tagit över ”På minuten” i P1. Men mest ser jag fram emot vad han och parhästen Camilla Ahlgren ska hitta på framöver. Till skillnad från sina mordoffer har de gett ”Bron” ett värdigt avslut.


*Kan betyda bokstavligt ”håll käften” eller användas som ett lite förvånat ”fy fan” eller ”herregud”.


Veckans...

… förväntan. Tom Tykwers påkostade ”Babylon Berlin”, om kontinental dekadens före kriget, tog hem en massa tyska tv-priser i veckan. Kommer till SVT någon gång under våren. För de som haft tur att få biljetter smygvisas första säsongen även på Göteborgs filmfestival.

… bästa. Tidigare musikal- och ”Glee”-stjärnan Darren Criss är den stora behållningen i ”The assassination of Gianni Versace: American crime story” (svensk premiär är ännu inte klar). Oerhört obehaglig som mytomanen och seriemördaren Andrew Cunanan i en historia om bland annat kändisskap, aids-skräck och homofobi.

… minsta igenkänning. Alla dessa lyxhus som flimrar förbi på tv – från de evigt renoverande familjerna i ”Husdrömmar” (SVT) till skärgårdsdrömmen (inklusive svindyr båt) i ”Renées brygga” (TV4). Sätt fyra kändisar i en tvåa i Gävle i stället.

… skollektion. ”Mat med Mosley” (SVT) är en faktaspäckad undersökning av fysiken, kemin och biologin som styr vår mat, med mindre Michael Mosley och hans spexiga experiment än tidigare serier. Tyvärr är det lite mer långtråkigt också.

… premiär. Det är bara att acceptera att ”Melodifestivalen” (SVT) är här igen. Första delfinalen går ut hårt med bland annat Edward Bloms ­”Livet på en pinne”. Djupandas. Vi ska överleva detta år också.

… film. Lisa Langseth har åter­igen tagit hjälp av Alicia Vikander, nu även som producent, för udda dödshjälpsdramat ”Euphoria” som har premiär i dag. Vikander och Eva Green spelar systrar som tvingas ta tag i sina olösta konflikter, med Charlotte Rampling och Charles Dance i spektakulära biroller.