”Jag är sjuk i parkinson”

NÖJE

Popstjärnan Suzzie Tapper: Jag har haft en enorm ångest

Artisten Suzzie Tapper har drabbats av parkinsons sjukdom. Nu berättar hon om sin kamp för att ge unga parkinsonpatienter ett ansikte.

– Jag kände mig förnedrad eftersom jag bara trodde att äldre kunde få sjukdomen, säger hon.

Foto: HANDEN BÖRJADE SKAKA Det första Suzzie Tapper märkte var att hon fick träningsvärk. Sedan kom allt flera symptom. Beskedet att hon fått parkinson var ändå en chock. – Jag trodde bara gamla människor kunde få det, säger hon.

Hon slog igenom i början av 80- talet och blev en stor stjärna på den svenska pophimlen som frontperson i ”Suzzies orkester”.

I dag är Suzzie Tapper en 46-årig tvåbarnsmamma som står inför sitt livs svåraste uppgift.

För ungefär sju år sedan väntade hon sitt första barn. Det var då som hon fick de första signalerna att något inte stod rätt till.

– Jag fick liksom träningsvärk i kroppen. Det var konstigt eftersom jag inte hade någon feber, berättar Suzzie Tapper.

Tankarna blev mörka

Symptomen blev snabbt fler. Suzzie märkte att hon släpade efter något med ena benet. Och efter att hon fött sitt andra barn började hennes vänstra hand att skaka.

Efter turer hos husläkaren och en sjukgymnast sökte Suzzie Tapper för två år sedan upp neurologen Christian Carlström. Han konstaterade att hon troligtvis drabbats av en neurologisk sjukdom.

– Jag blev förstörd. Jag tänkte att det kanske var ms. Det var jobbigt.

Hon genomgick en rad prover. Magnetröntgen i jakt på tumörer, ryggmärgsprov och borreliatest.

Sedan kom en första preliminär diagnos: Parkinsons sjukdom.

– Det var chockartat och förnedrande. Jag trodde bara gamla människor kunde få det. Jag kollade upp sjukdomen och blev bedrövad.

Suzzie hade haft en närkontakt med en parkinsonspatient när hon jobbade som hemsamarit.

– Det var en farbror som jag tyckte såg sur ut för att han var helt stel i ansiktet. Det var svårt att identifiera sig med det.

Men när hon gjorde mer research stötte hon på Michael J Fox öde – Hollywoodstjärnan som fick parkinson och hoppade av ”Spin city” och som nu blivit ett ansikte för sjukdomen.

– Det var en viss tröst.

Men Suzzie Tapper gled efter diagnosen in i en depression.

– Jag hade enorm ångest. Tankarna var mörka. ”Ska jag dö, vad händer med mina små barn?” Det kändes som om jag aldrig skulle bli glad igen.

Hon fick remiss till en psykolog – men blev utkastad då hon, som psykologen sa, ”inte uppfyllde kraven på en depression”.

I dag mår hon bättre. Hon besöker en egen psykolog, har lärt sig att tänka i målbilder och orkar nu jobba igen. Hon klarar av de allra flesta vardagliga sysslorna men är sjukskriven till och från. Hon är lågmäld och pratar tyst. Skakningarna i armen är det enda som syns öppet.

– Skakningarna kommer och går. Jag är stel i armen och har ett slags kugghjulseffekt när jag ska sträcka ut den. Jag får lätt kramp i benen och tårna när jag sover. Jag är trött ofta och har ångest. Det går upp och ner, säger hon.

För en tid sedan hade Suzzie sin första spelning sedan diagnosen.

– Det blir värre när jag är nervös. Jag skakade ganska mycket när jag gick upp på scenen. Sen tänkte jag på att jag kände de flesta i publiken och då blev det bättre, säger Suzzie.

Hon har berättat för sina närmaste – något som varit tvunget då hennes symtom blivit allt mer uppenbara. Att hon nu väljer att gå ut och berätta är för att hjälpa andra.

– Jag hoppas kunna ge unga parkinsonpatienter ett ansikte. Jag vill visa att de inte är ensamma, säger Suzzie.

Hon har också tagit kontakt med Parkinsonförbundet för att få kontakt med drabbade i samma ålder.

När hon upptäckte att det inte fanns någon organiserad verksamhet har hon själv tagit initiativ.

– Jag tyckte att det borde finnas lokala grupper i hela landet för yngre personer med parkinson. Så nu ska vi bilda en sådan i Stockholm. Intresserade kan höra av sig till Parkinsonförbundet, säger Suzzie.

Under våren släpper hon albumet ”In i ditt innersta” – sitt första på sju år. Musiken är mer lågmäld än den med Suzzies orkester.

– En låt handlar om sjukdomen, en allvarsam låt som heter ”Jag vill leva”.

– Jag hoppas också kunna göra konserter. Det är bra för att hålla i gång min röst. Kanske sjukdomen kommer att ta den så småningom så det känns viktigt att passa på, säger Suzzie Tapper.

2 000 drabbas varje år

Klas Lindberg