Tv-stjärna hoppade från tredje våningen

NÖJE

Medlem i Killing-gänget ville ta sitt liv

1 av 3 | Foto: BJÖRN LINDAHL
hoppade från tredje våningen Jonas Inde minns bara att han vaknade svårt skadad med skallfrakturer och knäskador på sjukhuset efter självmordsförsöket.

Tv-stjärnan Jonas Inde hoppade från tredje våningen.

Nu talar han ut om sin svåra depression - och dagen då han var nära att släcka sitt liv.

- Psykosen är en slug jävel, men den lyckades inte döda mig, säger han.

Det var hösten 2003 och Jonas Inde skulle ta sitt liv.

Depressionen hade tagit över. Det fanns ingen annan utväg än att hoppa från lägenhetsfönstret på tredje våningen i centrala Stockholm.

Han vaknade upp på Södersjukhuset - med ett sprucket skallben och ett sargat knä.

– Jag minns ingenting av vad som hände. Jag vet bara att jag trodde att jag skulle komma till paradiset, berättar han.

– Jag hade gått omkring obehandlad i två år. Det är extremt lång tid. Jag har till exempel kraftiga minnesluckor från när vi spelade in ”Fyra nyanser av brunt” med Killinggänget. Då var jag bra väck.

– Jag lyckades hålla det i schack så länge genom att inte dricka alkohol och träna mycket. Men inte ens det räckte i längden.

Vägrade ta piller

Depressionen slutade med hoppet från fönstret.

Ett år senare sitter han i en biljardhall på Södermalm och talar om sammanbrottet.

Det snöar utanför och Jonas Inde, 37, dricker Ramlösa.

– Efter fem dagar på sjukhuset kom det in en psykdoktor som ville att jag skulle knapra fem olika preparat. Men jag vägrade som tur var. Annars hade jag suttit där i en psykos på golvet nu.

Det blev vändningen.

Nu har Jonas tagit sig ur depression - och precis släppt boken ”Too fast for love”.

Boken handlar om hur Inde (mest känd som en av medlemmarna i Killinggänget) och illustratören Martin Kellerman (upphovsmannen till seriefiguren Rocky) reser med bil tvärs över den amerikanska kontinenten.

Samtidigt gör Jonas Inde på allvar upp med sin depression och självmordsförsöket. Och med anledningarna: obesvarad kärlek och ett kaotiskt liv.

Med brutal ärlighet.

Kritisk mot vården

– Om man väljer att skriva självbiografiskt måste man göra det fullt ut. Om jag hade lindat in mina problem i ett artighetsfilter så hade det bara klingat falskt. Den konstnärliga utmaningen låg i att skriva om depressionen på ett sätt som inte var depressivt. Och depressionen vill att man gömmer sig. Jag vill inte ge Satan den segern.

Hur mår du nu?

– Jag har depressiva drag. Men jag är ingen psykopat. Jag äter det antidepressiva medlet Zoloft. Jag spelar tennis, umgås med vänner och mår ganska bra.

Hur tog du dig ur depressionen?

– För min del handlade mycket om regelbundenhet. Att äta och sova på bestämda tider. Men jag insåg att det bara var jag som kunde ta tag i det själv.

Hur ofta tänker du tillbaka på olyckan?

– Jag kom att tänka på det senast i dag när jag spelade tennis. Jag var förbannad över att jag spelade så dåligt. Men sedan kom jag på att det ju är ett under att jag över huvud taget lever. Och att jag inte ens sitter i rullstol. För det var en jävla smäll.

Han säger att han inte vill låta självömkande.

– Jag är mest glad över att jag landade i verkligheten.

Men han är mycket kritisk mot psykvården.

– Jag har sett psykvården på nära håll och vet hur den fungerar. Hamnar man inom psykvården så blir man kvar där. Man blir konserverad i en fludderdimma.

Vilka förändringar tycker du ska göras?

– Man ska få hjälp i stället för tabletter. Jag kan bli jävligt upprörd över hur det ser ut i dag.

– Det kan handla om så små saker. Om en snubbe tycker att hans psykolog är ful och i stället vill ha en snygg psykolog så ska han fan få det. Det enda som krävs för någon är kanske en snygg tjej som lyssnar. Helt enkelt handlar det om att lyssna på patienten i stället för att ge honom en massa mediciner.

”Mikael Ljungberg var bra”

Hur påverkades du av tragedin med Mikael Ljungberg?

– Jag har alltid tyckt att han var annorlunda jämfört med många andra idrottsmän. Han verkar ha varit en bra man. Jag vet inte hur han kände, men jag antar att även han skämdes. Tänk dig själv att vara världens starkaste man och tvingas be om tröst.

Jonas Inde stryker handen genom håret, snön på jackan har torkat.

– Psykosen är en slug jävel, allt den vill lyckas med är att ha ihjäl en.

– Men den lyckades inte döda mig.

Så ser du om någon är deprimerad

och så kan du hjälpa den människan

Ronnie Sandahl

ARTIKELN HANDLAR OM

Jonas Inde