Blir ’Hundraåringen’ också en besvikelse?

NÖJE

Man läser boken. Ser filmen. Blir besviken.

Men hoppet lever alltid. Nu är man sjukt nyfiken på ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.

Just nu är några bok-blir-film-besvikelser högaktuella.

Har i och för sig både som barn och vuxen alltid tröttnat efter 30, 40 sidor av Tolkiens trista sagoböcker.

Men Peter Jacksons andra Hobbit-film ”Smaugs ödesmark” både är och känns lååååååååång. Har kulisser som verkligen ser ut som just ihopsnickrade kulisser.

Dvärgar som varken ser ut som eller rör sig som dvärgar. En datoranimerad drake som under nästan en timme klampar runt i vad som liknar innan­dömet i Joakim von Ankas kassavalv och väser med Benedict Cumberbatchs överdrivna basröst. Och så Mikael Persbrandt, i några minuter, i en ännu gräsligare peruk än i ”Tre solar”.

Persbrandt dominerar på ett helt annat sätt i ”Mig äger ingen”. Stort skådespeleri, men känslomässigt är filmen sällan i närheten av Åsa Linderborgs roman.

Nya ”Carrie” är klasser sämre än Stephen Kings bok och Brian De Palmas 1970-talsfilm.

Nu är många förstås väldigt nyfikna på ”Hundraåringen…”.

Jonas Jonassons bok (2009) var en litterär sensation i klass med Mikael Niemis ”Populärmusik från Vittula” (2000). Episka skrönor som tog Sverige och delar av världen med storm. Bladvändare omöjliga att lägga ifrån sig. Och svårfilmade, med sitt myller av personer och händelser.

Tycker att Reza Baghers film (2004) ganska väl fångade stämningarna i Niemis bok.

Känns som att regissören Felix Herngren med ”Hundraåringen…” har fått lite mer att bita i än 22-minutersavsnitt av ”Solsidan”. Robert Gustafsson ska ju spela huvudpersonen i massor av olika åldrar och dessutom resa genom 1900-talets världshistoria.

De trailers vi sett, har mest visat explosioner. På måndag (press- och galavisning) vet vi om en av alla tiders dyraste svenska filmer bär eller brister.

ARTIKELN HANDLAR OM