Dr Mellostein har klonat fram Anton

avMarkus Larsson

1 av 3
Eric Saade från en tidigare melodifestival. Årets upplaga av honom heter Anton Ewald.

Göteborg Andra delfinalen har bara en färg:

Gul.

Barnens favoritclown – han behöver knappast nämnas vid namn längre – ­förvandlar tävlingen till en fantastisk ­bananrepublik.

Andas ut.

Vi är inte i Karlskrona längre.

Och därmed har tävlingen lämnat ­”udda” artister som Eric Gadd bakom sig. Nu kan alla som fick lite klåda av Yohio slappna av.

Nu dukar SVT upp en tacobuffé av mer eller mindre kända ansikten, drama queens från förr och nylagad guacamole, stilrena ballader och överdådiga pajasnummer med mycket sås (extra hot). Det är Melodifestivalen med versalt M och tre versala E.

Finns det några riktiga topp­låtar? Nja, men däremot ett tramsigt inferno som tittarna antingen kommer att älska eller hata. Vuxna män i blöjor brukar ha den effekten på folk.

Vi har sett mycket i tävlingen, men aldrig ett ”Tillfälligt ­Bananbrott”. Äh, det kommer visa sig vad jag menar.

Frågan är om ”Copacabanana” är för mycket. Numret – för det här är framför allt ett nummer, och inget annat – får fjolårets ­bidrag ”Sean den förste ­Banan” att kännas som... Anna Järvinen.

Det är mycket som ska hända på tre minuter och under genrepet sitter i princip inget. La Banana får inte ens av sig sina byxor. Men nånstans handlar Seans gula ­revolution knappast om perfekt koreografi och skönsång.

Den andre förhandsfavoriten upptäckte sitt kall genom musikvideon till ­Michael Jacksons ”Bad”. Man kan säga att det märks.

Anton Ewald är så perfekt för ­dagens upplaga av Melodifestivalen att han ­nästan känns klonad i ett labb av Dr Mellostein. ­Turbotrollet har Brolles hår, Eric Saades look och Dannys lätta fötter.

Hur sjunger han då? Ha ha ha. Den lilla detaljen. Ingen vet. Ewald orkar inte ens låtsas som att han inte mimar under större delen av numret. Studio­mannen Henric Von Zweigbergk hade lika gärna kunnat stå och hålla i hans mikrofon. Det hade inte varit nån större skillnad.

I skuggan av Sean Banan och Anton Ewald verkar det mesta kunna växa. Men är Louise Hoffstens bidrag för radio­kyligt eller helt rätt? Kan Swedish House Wives väcka sin målgrupp – ­nostalgiska schlagerfantaster – ­eller är de passé? Hur ser folk på att hårdrockaren Joacim Cans från Hammerfall river av ett gitarrsolo som inte hörs till en nyckelharpa? Erik Segerstedts låt? Brrr.

Sånt kan man fundera på medan ­Anton Ewald studsar till ­final. Han ­sätter en ny standard i ­genren ­”våga vägra sång”. Hans ­publik bryr sig ­antagligen inte om såna struntsaker.

Det är väldigt underhållande. Grabben är ­redan ett fenomen.

Simpel cynism har sällan haft en ­lika söt kalufs.

Smyglyssna på låtarna redan nu – klicka här (extern länk)

1 av 4

Markus spåkula

Till final:

Anton Ewald

Tja, han sjunger åtminstone med fötterna.

Till final:

Sean Banan

Kungen.

Andra chansen

Louise Hoffsten

Låten är kanske sådär. Men hon är delfinalens coolaste.

Andra chansen

Swedish House Wives

Schlagerfjollornas val är alltid schlagerfjollornas val.

Så följer du schlagerfestivalen på Nöjesbladet

19.20 LIVE-TV Uppsnack med Tobbe & Trus 20.00 SCHLAGER-LIVE: Direktrapporterar, live-frågor, bilder ca 21.30 LIVE-TV Eftersnack & chatt ca 23.00 LIVE efterfesten

ARTIKELN HANDLAR OM