Anitha Clemence om sorgen efter sin pappas död

”Tack för att jag fick vara en del av ditt liv”

avAnna Shimoda, Hans Shimoda

Anitha Clemence pappa har gått bort.

För Nöjesbladet berättar hon om sorgen.

– Han hade varit sjuk en tid så det var väntat. Sen är det ju alltid hemskt när det inträffar. Men jag vet att han är på en bättre plats nu och vi fick ett värdigt avsked.

Anitha Clemence, 41, pappa har gått bort. På Instagram skriver hon om den svåra sorgen.

– Jag gick på Djurgården härom dagen och såg en sjuk alm som hamnat i höst mitt i prunkande högsommaren. Du sa till mig när vi talade i telefon sist att du inte ville längre, jag förstod att du menade allvar, för när du bestämt dig då är du konsekvent.

Minnena som lever kvar

Hon beskriver i sitt inlägg hur faderns mående försämrades under åren och att det lämnat efter både bra och mindre bra minnen.

– Vi sa "hejdå" igår, jag och mamma. Nu får vi minnas det som var bra och inte det som var mindre bra. Tänka på den tiden almen också hade sommar. Tack pappa för att du tog mig till Sverige och gav mig chansen till ett fullständigt liv. Tack för att jag fick vara en del av ditt. Vila i frid.

1 av 5 | Foto: INSTAGRAM
Anitha Clemence bild på Instagram där hon omfamnar sin fars hand.

”Vet att han är på en bättre plats”

När Nöjesbladet når Anitha Clemence berättar hon om känslorna efter beskedet.

– Han hade varit sjuk en tid så det var väntat. Sen är det ju alltid hemskt när det inträffar. Men jag vet att han är på en bättre plats nu och vi fick ett värdigt avsked. Min mamma förstår, men hon är också drabbad av demens så det är svårare för henne att förstå.

Orden om sjukdomen

I en intervju med Aftonbladet i juni berättade Anitha Clemence om det faktum att hennes föräldrar var sjuka.

– Jag misstänker att mamma har varit sjuk i tio år för när Penny föddes för åtta år sedan så reagerade hon så konstigt på ett negativt sätt. Hon blev inte glad, hon bara ”jahaja”. Inte som man tror att en mormor ska bli, typ att det ska uppfylla hela deras värld. Hon ville aldrig hälsa på sitt barnbarn och de har knappt träffat Tom Allan.

Hon berättar att processen med att få in sina föräldrar på vårdhem var svår. Det tog henne merparten av 2018, men säger att det verkligen behövdes.

– Det var tvunget att ske, men det var jävligt jobbigt. I februari ville deras värd vräka dem för att de betedde sig konstigt. I dag bor de äntligen på ett vårdhem. Men jag har bara hälsat på dem två gånger i år, jag har inte orkat mer.

Anitha Clemence berättade också att pappan kände igen henne, vilket hennes mamma däremot inte gör.

– Jag får presentera mig varje gång. Men jag är ganska rationell, plus att de har varit sjuka så länge så jag har redan sörjt. De är som två trasiga själar med defekt mjukvara. Det finns inget kvar av det som var mina föräldrar. Det är fruktansvärt att se. Man blir ju rädd, det är obehagligt att inte längre känna sina föräldrar, de är några andra.

ARTIKELN HANDLAR OM