”Ibland ville jag inte leva”

avJoanna Wahlsten

NÖJE

Andreas Lundstedt om hiv-diagnosen

13 år efter diagnosen har nu Andreas Lundstedt, 39, lärt sig leva med sin hivsmitta.

Men det har varit en lång väg att vandra.

– Förr hatade jag min situation och ville stundtals inte  leva, berättar han i Medicinsk vetenskap.

Foto: David Bergström
Andreas Lundstedt

I nästan tio år levde Andreas Lundstedt ensam med vetskapen om sin hivsmitta, till dess att han berättade öppet om sin sjukdom i tidningen QX för fyra år sedan.

En tuff process

Och i en ny intervju berättar han att det har varit en tuff process att acceptera sjukdomen. att kombinera sin hektiska livsstil med det faktum att han var sjuk – vilket inledningsvis slutade med att han började slarva med sina mediciner.

– Jag orkade inte med det utan satt bara ensam hemma i soffan och ville skita i allt. Jag utmanade mitt liv och mitt hiv och tog inte tabletterna som jag skulle, säger han.

”Livet är skört”

Konsekvensen: ett virus som började bli resistent mot medicinerna.

– Då det märktes att jag slarvade fick jag en tankeställare om hur skört livet är, säger Lundstedt i intervjun.

Sedan dess är han noga med sin behandling – och virusnivåerna är nästan obefintliga.

– Jag har haft tur, för det hiv­virus jag bär på är av den mindre aggressiva sorten. Behandlingen fungerar mycket bra och är helt utan biverkningar. Jag är så frisk jag kan bli, säger han i Medicinsk vetenskap.