En ok låt vann och en svensk tjej måste ha livvakter

NÖJE

Markus Larsson summerar årets Melodifestival

Vi summerar, för sista gången:

Frans vann.

Och den enfaldiga svenska rasistmobben tvingade en svensk tjej att ha livvakter.

Vilken fest.

Någon som blev överraskad?

Någon som ställde sig upp framför tv:n, hivade ut chipsskålen i rabatten och utbrast ”Kyss Karlsson!”

Trodde inte det heller.

Frans var given ända sedan han mötte publiken för första gången i Gävle och åskan gick inuti Gavlerinken.

Inget annat bidrag har fått samma gensvar i år.

Från och med nu är han, som den yngste vinnaren sedan Carola och ”Främling”, en symbol för tävlingens utveckling och föryngring.

Från att ha levererat låtar till ”Diggiloo”-turnéer och julbord skapar Melodifestivalen nu hits till Spotify.

Att Wiktoria egentligen hade bästa låten kan vi diskutera en annan gång.

Och det som lyckas i Eurovision är nödvändigtvis inte påkostade proffsnummer. Det är fenomen. Och ur den synvinkeln är det rätt att låta Frans pröva att lulla runt framför hela Europa. Han verkar ha en speciell dragningskraft.

Själva vinnarlåten ”If I were sorry” då? Helt ok.

Guldmedaljören brukar för övrigt sätta tonen för nästa års bidrag.

Kommer Melodifestivalen nu att svämma över av ungdomar i mössa eller morgonkalufs som böjer på knäna i makligt tempo på scenen? Lite spelat förvirrade och blyga, sådär?

Och om Frans även tar Europa med storm kan nästa år bli en sällan skådad uppvisning i ung och oförställd blindbock. Den som lyckas hitta och titta rakt in i nästa kamera vinner.

En svindlande tanke.

Det går att tycka mycket om årets säsong av Melodifestivalen.

Det fanns dock en tydlig, röd och uppfriskande tråd – en oväntat rå självdistans som äntligen hittade rätt ton och nivå.

Henrik Schyffert var det tydligaste exemplet.

SVT lät honom ta hela tjottaballongen i händerna och sticka hål på den med en verbal nål.

Han tittade över tre miljoner tittare i ögonen och förklarade det som de flesta redan vet – det här är blandsaft.

Ibland mycket underhållande blandsaft. Ibland helt horribel blandsaft. Men i slutändan – ett barnvänligt opium för folket.

Men tydligen finns det rätt många som vill stå och skrika på en flaska hallonsaft, förslagsvis av märket Bob.

När SVT hade den makalösa fräckheten att ändra ett ord i svenska nationalsången i Gävle – ”Norden” blev ”jorden” – gick proppskåpen över hela landet.

Nättrollen drabbades av delfinilska och badade i köttbullar. Eller ställde sig i kö. Eller offrade gråsparvar till Odens ära. Eller vad de nu betraktar som en äkta svensk vikingahandling. 

Allt för en högst normal, enkel och harmlös mellanakt med budskapet om allas lika värde och att vi alla – hör och häpna – bor på jorden.

Om nu någon undrade – den infantila rasismen och imbecilla nationalismen är levande och stark i vårt lättkränkta rike.

Man skulle kunna skratta sönder läpparna åt tramset.

Men en sak är absurd på riktigt.

Det här är en tävling där ”Paradise hotel”-deltagare plaskar vatten i badshorts, där Anna Books låtskrivare råkade ge ut hennes bidrag i Moldavien och där Sarah Dawn Finer döper sin barm efter en Måns Zelmerlöw-låt i en sketch.

Bland annat.

Det är inte en anledning för att Gina Dirawi på grund av hat och hot ska behöva livvakter när hon besöker ett stadshotell i, exempelvis, Gävle. 

Det är löjligt på riktigt. Det borde röstas bort. Det är inte mitt Sverige.

Men det får man väl inte säga i det här jävla landet längre. 

1. Frans 2. Oscar Zia 3. Ace Wilder 4. Wiktoria 5. Robin Bengtsson 6. Molly Sandén 7. Lisa Ajax 8. Panetoz 9. Saraha 10. Boris René 11. David Lindgren 12.Samir & Viktor

ARTIKELN HANDLAR OM