Lars-Erik Berenett var väldigt mycket mer än Roland Hassel

1 av 3
NÖJE

Han gjorde väldigt, väldigt mycket annat också.

Men för de flesta kommer nog Lars-Erik Berenett att för alltid förknippas med rollen som polisen Roland Hassel i de hårdkokta tv-filmerna.

De flesta välkända skådespelare får nog, när deras karriärer sammanfattas, finna sig i att de förknippas med ett fåtal roller. Sådant som har fått extra mycket genomslag. Som de har gjort ofta. Som de har varit exceptionellt bra i.

I Lars-Erik Berenetts (1942-2017) fall gäller alla dessa tre kriterier.

Olov Svedelid (1932-2008) skrev 30 romaner eller noveller om polisen som bekämpade den allt grövre kriminaliteten i främst Stockholm. Habila deckare. Varken mer eller mindre.

Som litterär figur, har Roland Hassel aldrig uppnått samma status som Sjövall/Wahlöös Martin Beck eller Henning Mankells Ystadspolis Kurt Wallander. Båda blev bästsäljare även internationellt.

”Hassel” var något nytt

Men när Lars-Erik Berenett, då 44 år gammal, år 1986 ställde sig framför kameran för den första Hassel-filmen, ”Anmäld försvunnen”, hände något. Han gav inte bara effektivt kött och blod till den hårdföre polisen och fick oss att engagera oss både i hans privatliv och i de spännande historierna.

De var, i vår svenska tv-värld med blott två public service-kanaler, något nyskapande.

De må i dag kanske ses som lite åldersstigna, jämfört med avsnitt av ”Bron”, Beck- eller Wallander-filmer, de som har varit med om att skapa uttrycket Nordic Noir och gjort svenska tv-serier populära runt hela världen.Men med Roland Hassel föddes den svenska hårdkokta polisfilmen.
Tuffare och mer action.

Berenett själv utstrålade på en gång tuffhet och sårbarhet.
Hans Roland Hassel var ingen man ville mucka gräl med. Hellre någon man ville slå följe med om man låg risigt till.Totalt blev det tolv Hassel-filmer åren 1986-1992, 2000 och 2012.

Men han gjorde, som sagt var, otroligt mycket mer.

Född i Skellefteå 1942. Uppvuxen i Uppsala, där han bland annat jobbade i en skivaffär.

En amatörteaterledare upptäckte hans talang och ordnade stipendium till en teaterkurs i Medborgarskolans regi. Sedan fortsatte det med Calle Flygares teaterskola och scenskolan i Göteborg 1964-1967.

Under åren vid Göteborgs Stadsteater var han med i Björn Melanders uppmärksammade uppsättningar av Lars Norén-pjäserna ”Natten är dagens mor” och "Kaos är granne med Gud”, som båda senare visades i SVT.
Första huvudrollen i tv var i August Strindberg-filmatiseringen ”Leka med elden” 1971. Sedan följde drygt ett 70-tal film- och tv-roller.

Gjorde 300 ”Skilda världar”

För de som följde tv-såpan ”Skilda världar” 1996-1998 är han kanske ännu mer känd som Harald Bovallius än som Roland Hassel. Berenett gjorde över 300 avsnitt av tv-serien.

Vi som inte såg den, minns honom till exempel som bankrånare i tv-serien ”Polisen som vägrade svara” (1982) eller som bombman i tv-serien ”Den svarta cirkeln” (1990). Den där stenhårda blicken passade för skurkroller.

Men Lars Molins (1942-1999) tv-filmer var ju inte alls i den genren och Lars-Erik Berenett gjorde färgstarka biroller i ett par av hans skrönor, ”Kunglig toilette” (1986) och ”Saxofonhallicken” (1987), och dök även upp i några avsnitt av regissörens mästerliga serie ”Tre kärlekar” (1989-1991).

Under de senaste åren sågs han i mindre roller i bland annat filmerna ”Stockholm Östra” och ”Bäst före” och i tv-serierna ”En pilgrims död”, ”Molanders”, ”Äkta människor” och ”Jordskott”.

De flesta kommer nog att minnas Lars-Erik Berenett som Roland Hassel.
Men en riktigt stor skådespelare blir man bara om man även kan sätta sin prägel på de mindre rollerna.

Aldrig en min eller blick som kändes fel. Aldrig en replik som skorrade falskt. Så jag minns Lars-Erik Berenett lika mycket för birollerna.