Lill-Babs som Gugge gör vintern 2017 uthärdlig

1 av 2
Gugge och Bigge.
NÖJE

Okej vi måste ta några minuters paus från eländet.

Annars kommer det att vara omöjligt att ta sig igenom den ­närmaste tiden.

”Bonusfamiljen” är den bästa räddningen bort från nuet.

Gugge.

Och Bigge.

Johan Ulveson och Ann Petrén som parterapeuter. Och så Frank Dorsin – vars riktiga pappa heter Henrik Dorsin – som det störiga barnet Eddie, exmannen Martin på vinden och egentligen alla andra som är med i ”Bonusfamiljen” (måndagar på SVT). Serien som skrivits av Moa Herngren, hennes svägerska Clara Herngren och brodern Felix är det roligaste som visats på evigheter. Det är en skänk från ovan att den hade premiär i slutet av januari 2017 - just när allt i världen började bli fullständigt outhärdligt.

Visst såg ni det första avsnittet som visades i måndags? För protokollets skull skriver vi annars in en varning för spoiler i den mening som nu kommer – vi måste nämligen prata om den roligaste scenen. När barnen ramlar ner från taket och Gugge bryter samman. Jag kan inte sluta skratta åt den. Just de minuterna har varit något som jag återkommit till hela veckan för att hämta energi när någon nyhetsflash skakat om telefonen.

För verklighetens vansinne ­kommer i skov och varje gång som framtiden känns olöslig har jag tänkt tillbaka på Lill-Babs roll­figur Gugge som får ett bryt där ­uppe på trappan medan Marianne Mörcks Bigge försöker lugna henne i farten. Det är så roligt. Jag blir på gott humör varje gång som jag tänker på det.

Okej, jag erkänner att för någon som inte sett ”Bonusfamiljen” så kanske scenen ovan verkar allt annat än komisk när den beskrivs i skrift. Barn som ramlar från tak. En orolig bonus-farmor som gastar och gapar. Endast en psykopat måste väl ha en sådan händelse som sitt happy place. Borde en sådan inte tvångsvårdas under någon paragraf?

Men det blir så klart roligt i stunden och just nu är det humorn som får mig att inte tappa greppet om denna värld. När mäktiga krafter jobbar för att skapa splittring mellan människor är humorn det som förenar. Som anstränger sig för att hitta gemensamma beröringspunkter i stället för att så split.

Manusförfattarna Herngren har betonat att ”Bonusfamiljen” inte alls är en komedi utan ett drama. Det är givetvis också det som gör allt ännu roligare. Allvaret som den boja på marken som får det komiska att aldrig kännas överdrivet trots att man spelar på alla register.

Jag har nog aldrig älskat Lill-Babs så mycket - och då har vi ändå alltid 60-­talets schlager-Lill-Babs att spela mot - som när hon här spelar flickvännen till Martins ­mamma Bigge. Gugge är min livlina.

Gugge är den som får vintern 2017 att bli uthärdlig.

Jag kräver en egen spinoff med Gugge och Bigge. Gärna med prinsessan Birgitta som den tredje dynamiska parten Biggan. Golfbanan på dagen och en ­rejäl groggfylla på kvällen. Tre ­damer i sina bästa år som lever ­livet. Kan inte vi alla skramla så att Gugge och Bigge kan köpa en time-share-­lägenhet i Palma? Jag kan börja med att lägga femhundra. Det är de värda.

ARTIKELN HANDLAR OM