Debutantregissören Nikeisha Anderssons intresse för film startade med en familjetragedi

1 av 3 | Foto: Lotte Fernvall
Nikeisha Andersson.
NÖJE

Nikeisha Andersson har festat hemma hos artisten Drake. Gjort över hundra musikvideor med utländska och svenska stjärnor. Reklamfilmer för vodka och fotbolls-EM. Nu kommer första långfilmen ”Para knas”.
Hon är bara 25 år.
Och alltihop började med sorgen efter mordet på en nära anhörig.

Gemene man vet knappast vem Nikeisha Andersson är.
Lite i det tysta, åtminstone utanför branschen, har hon byggt upp en karriär som en av landets mest eftersökta regissörer. Till musikvideor. Reklamfilmer. Nu en långfilm. Hon är också artistmanager. Snart kommer klädmärket.
Under en timmes samtal blir man nästan matt av alla bollar hon har i luften.

”Jättestort projekt”

Först långfilmen ”Para knas”, premiär i dag.
– Det började med ett jättestort projekt i USA. Hade tjänat massor av pengar. Jag ville prova på hur det kändes att spendera mycket pengar. Så då gjorde jag det. Samtidigt som pengarna sedan började ta slut, var det någon som sa ”du borde göra en långfilm”. Då ska den fan heta ”Para knas”, sa jag. Titeln betyder pengaproblem. Ett välkänt uttryck i förorten.
”Para knas” handlar om Amida (Ellen Åkerlund) och Sara (Roshi Hoss), två unga tjejer från förorten, och några intensiva dygn de tillbringar kring Stureplan. Fest, kokain, champagne. Sedan händer oväntade saker…
– Jag har beskrivit samhället ur mitt eget perspektiv, men det är inte politiskt alls, syftet var främst att skapa en film som folk ska gilla.

Nikeisha säger att hon absolut kan identifiera sig med tjejernas rotlöshet. Att inte komma från någon rik familj. Att inte veta vad man ska göra av sitt liv, mer än att försöka ha lite kul.
– Men jag är tacksam att jag själv fick en passion vid en så tidig ålder, säger hon.
Och då har det blivit dags att dra The Nikeisha Andersson story.
Född på Nacka BB strax utanför Stockholm 1992. Av en då blott 17-årig svensk mamma. Pappa kom från Barbados.

”Tufft att människor vill såra”

Hon blev mobbad i skolan.
– Jag hade aldrig reflekterat över att min far är född nära ekvatorn och att jag har ett annat pigment. För mig var det tufft att människor vill såra andra över huvud taget taget, mer än för att jag såg ut på ett visst sätt.
Hennes ensamstående mamma slet och jobbade i en grillkiosk. Mammas lillasyster Jennifer, Nikeishas moster, satt ofta barnvakt.
Sin missbrukande far träffade hon inte förrän vid ett besök på Barbados när hon var sju år.
– Han har inte tagit sitt ansvar som förälder. Jag har ingen kontakt med honom. Han är dum i huvudet, säger hon.
Sommaren 2001, Nikeisha var bara åtta år, förändrades allt i hennes liv.
Den älskade mostern, blott 18 år gammal, hittades mördad bakom en skola i Nacka. Så småningom dömdes en betydligt äldre och gift före detta polis, som hade varit hopplöst förälskad i mostern, för mordet.
Händelsen blev väldigt omskriven i pressen.
– Det var väl ett av Sveriges mest kända mord på den tiden. Inte minst sedan när mördaren också dog. Han blev ihjälskjuten på sin första permission. Det var helt galet. Polisen kom, alla i släkten var misstänkta, det är väl kanske logiskt, egentligen.

”Besatt av att förstå”

Men innan dess, i sorgen efter mosterns död, fastnade Nikeisha framför tv:n. Ett roligt avsnitt av tv-serien ”Förhäxad” gjorde henne glad för första gången.
– Jag tänkte, shit, om den där serien kan göra mig glad i den här situationen, kan väl jag göra samma sak för andra. Jag blev besatt av att förstå hur man skapar tv.
Med ett redigeringsprogram i morfars dator, började hon ladda ned musikvideor och klippa om dem så som hon ville att de skulle se ut.
– Det här var året när YouTube släpptes. På ett par veckor fick filmerna hundratusentals views, shit, då började jag tävla, ladda upp, klippa om, lägga ut, jag fastnade där.

Anordnade flashmob

När hon var 16 år, samlade Nikeisha och kompisen Felicia Margineanu ihop mängder av människor och filmade dem när de gjorde en så kallad ”flashmob” på Sergels torg i Stockholm till Shakiras VM-låt ”Waka waka (this time for Africa)”. Den fick stor uppmärksamhet.
– Skivbolaget Sony plockade upp mig, jag började jobba där när jag var 16, sedan rullade det bara på…
Det är en något förkortad historia, men sedan dess har Nikeisha gjort ett hundratal musikvideor. Sabina Ddumba, Elliphant, Zara Larsson och amerikanska RoccStar är bara några av dem.
Hon har åkt i skytteltrafik mellan Stockholm och Los Angeles och nu har hon bestämt sig för att bo ”over there”. I en del av goda vänners ”mansion, det är extremt stort”.
I USA rör hon sig obekymrat bland kändisarna i branschen.
Hon träffade nyligen Spike Lee.
– Han hade hört talas om mig. Vi satt på hans hotellrum, drack champagne och pratade länge om ”Para knas”, trots att han skulle upp och filma på morgonen.

”Jag är Drakes pappa”

En gång följde hon med vänner på fest till rapparen Drakes gigantiska hus. Hon fastnade i ett samtal om livet med en man med en stor och väldigt konstig mustasch. Eftersom han var en av festens få äldre personer, frågade hon till sist vem han var och vad sjutton han gjorde där.
– Jag är Drakes pappa, sa Dennis Graham.
Han har varit musiker i åratal, trummis i bland annat Jerry Lee Lewis band, och satsar nu på en egen sångkarriär. Videon ”Kinda crazy” har regisserats av – Nikeisha. Tillsammans ska de två nu även lansera ett klädmärke.
Och nu är hon manager till Yo Truly, artisten som gjort många låtar till ”Para knas”. Har erbjudande om en USA-långfilm. Skriver på eget manus, på engelska. Helst vill hon göra allting på sitt eget sätt.
Som när hon bestämde att Roshi Soss och Ellen Åkerlund skulle göra huvudrollerna i ”Para knas”.
– Roshi har jag känt i sju, åtta år, Hon frågade om hon kunde få vara med i filmen på något sätt, då fick hon huvudrollen. Sedan träffade jag Ellen helt random på en klubb. Hela hennes karaktär, jag tänkte, shit, hon är Amida. Så jag hängde med henne i två månader utan att säga något om filmen. Vi hade sedan en öppen casting med 180 tjejer, men jag höll fast vid de två. Min mentor Jonas Åkerlund höll med mig.
Blir du rik på alla dina jobb?
– Det vill jag inte svara på. Men jag har så jag klarar mig (skratt).

ARTIKELN HANDLAR OM